På en fest torkar en man upp öl som han har spillt.
Kvinnorna i soffan ler av förtjusning över att han torkar upp efter sig.
"Varför säger folk att det inte är jämställt?" tänker de.
Ingen i rummet märker att männens andetag överröstar kvinnornas känslor.
Männens röster slår sig fram genom luften. En kvinna pratar med en man.
Sedan får hon skuldkänslor för att han lyssnat på henne i tio minuter.
"Tror han att jag ska ligga med honom nu?" tänker hon.
Det gör han.
Kvinnorna säger att det inte är ett problem.
Kvinnor och män är olika. Så in i helvetes olika att allt blir förlåtet.
Vi är glada och nöjda precis som det är, säger de.
Sedan ligger de och vrider sig om natten medan männen snarkar högt i åtta optimala timmar.
Dessa problemfria, nöjda kvinnor skrattar igenkännande
när andra problemfria, nöjda kvinnor skämtar om att männen inte förstår dem.
Att män och kvinnor talar olika språk. Det blir så tokigt ibland, hihi.
Kvinnor är komplicerade och männen talar klarspråk.
VI ÄR SÅ OTROLIGT FANTASTISKT OLIKA OCH DET ÄR INGET FEL MED DET!!!
Det är aldrig någon som beskyller männen för att vara hänsynslösa och korkade
som inte ens orkar försöka bry sig om VARFÖR kvinnorna "talar ett annat språk".
Tänk om det är mannen som talar ett obegripligt språk,
och därför kvinnan gråter så mycket och sover så dåligt.
Varför tror ni att kvinnor talar ett annat språk?
Jag tror det är för att vi har lärt oss att inte belasta män
med våra otroligt komplicerade kvinno-känslor
(och därför sällan vågar säga vad vi egentligen vill).
Våra känslor ogiltigförklaras av oss själva inifrån
redan innan männen har hunnit ogiltigförklara dem.
Kanske för att männen redan kastat bort våra känslor som nonsens så många gånger
att vi börjat tro att det är sant.
Dessa nöjda kvinnor talar i alla fall definitivt klarspråk när de säger till MIG,
en problematisk och missnöjd kvinna
att de minsann är glada PRECIS SOM DET ÄR.
Och sen säger deras pojkvänner till mig att deras flickvänner är glada
PRECIS SOM DET ÄR. Trots att de ligger sömnlösa medan männen sover.
Tid lagd på att försöka påverka andra och prata om något som jag tycker är viktigt
är blott bortslösad tid som tar på känslorna
(eftersom jag är kvinna).
Jag träffar bara kvinnor som trivs i sin biroll som "kvinna".
Och jag träffar bara män som självklart trivs
så länge kvinnorna inte klagar över luften de blivit bestulna.
Kvinnan gråter av förtvivlan för att mannen inte fattar,
men de är båda överens om att det är kvinnans fel
att mannen inte fattar.
Sedan skrattar de tillsammans åt skämt om att män och kvinnor talar olika språk.
De skrattar åt lögnen utan att någonsin undra varför.
Hur ska en kvinna någonsin känna hur det känns
att få prata lika högt och ha lika mycket rätt som en man har,
att inte behöva försvara sig, att inte bli kategoriserad i den tokiga birollen "kvinna",
när ALLA är nöjda
PRECIS SOM DET ÄR ???
(alla utom jag som är förbannad)
Män och kvinnor talar samma språk.
Däremot har inte män förståelse eller respekt för kvinnors känslor och uttryck
med den otroligt starka och välgenomtänkta ursäkten
"Hon är kvinna".
