ska ut och röjja. har därför gjort mig "fin"
Fin som en klementin.
Att vi är på väg mot jämställdhet är världens största bullshit
Och att kvinnor borde sluta klaga för att "vi har det ju rätt bra ändå",
är bara ett argument för att tillåtas vara ignorant.
Men ni ska inte glömma att ignorans är grunden till de mest tragiska orättvisor i världen.
Ignorans är dödligare än hat.
När jag postade detta klipp på facebook skrev en vän:
Jag tror inte att folk vet vad de ska göra.
Detta är vad ni KAN göra för att göra det lite bättre, steg för steg:
1. Uppmärksamma det som är fel (kritisera, köp inte allt rakt av)
2. Acceptera de som inte följer ideal
3. Själv sluta följa normer och ideal, bitvis eller över en natt
4. Värdera det som EGENTLIGEN är viktigt (inte pengar/utseende)
5. Kritisera öppet
Det är inte det minsta svårgenomförbart. Det är inte ens jobbigt.
Kate Winslet gjorde det jävligt bra men jävligt lätt,
som man ser om man kollar på klippet.
Om alla följde punkt 1-5 skulle världen sakta men säkert bli lite mindre orättvis
och lite mer uthärdlig.
Kvinnor objektifieras sexuellt mer år 2011 än någonsin i mänsklighetens historia.
Till de som påstår att vi är jämställda: FUCK YOU!
En oerhört viktig dokumentär
Jag måste se den och hoppas av hela mitt hjärta
att många miljoner människor kommer att se den också.
spirithood is the shit
För några veckor sedan ringde min farmor från USA
- MELISSA! I WANT TO BUY YOU A SPIRITHOOD!
Ja ba: Åh vad kul! Va e de för nått?
och hon ba
- All the Hollywood celebrities have them and they are just ADORABLE
so you just got to have one of your own!
Så jag gick in på http://spirithoods.com och blev fullkomligt förälskad i Snow Leopard.
Jag har sett att H&M gjort egna varianter på Spirithoods, dock inte alls lika fina som originalet.
Vilket inte är så konstigt eftersom en Spirithood kostar cirka 130 dollar.
10% av priset går till främjandet av det djuret som Spirithooden föreställer,
om man väljer ett av de utrotningshotade djuren.
Självklart är "pälsen" helt fake, men oemotståndligt mjuk och vacker.
Spirithood är den bästa modetrenden jag sett sedan... Någonsin.
Äntligen finns det en möjlighet att vara bedårande även på vintern.
Min farmor är så awesome!
Talk to the paw!
- MELISSA! I WANT TO BUY YOU A SPIRITHOOD!
Ja ba: Åh vad kul! Va e de för nått?
och hon ba
- All the Hollywood celebrities have them and they are just ADORABLE
so you just got to have one of your own!
Så jag gick in på http://spirithoods.com och blev fullkomligt förälskad i Snow Leopard.
Jag har sett att H&M gjort egna varianter på Spirithoods, dock inte alls lika fina som originalet.
Vilket inte är så konstigt eftersom en Spirithood kostar cirka 130 dollar.
10% av priset går till främjandet av det djuret som Spirithooden föreställer,
om man väljer ett av de utrotningshotade djuren.
Självklart är "pälsen" helt fake, men oemotståndligt mjuk och vacker.
Spirithood är den bästa modetrenden jag sett sedan... Någonsin.
Äntligen finns det en möjlighet att vara bedårande även på vintern.
Min farmor är så awesome!
Talk to the paw!
Dagens Zelda
18 år
På min artonårsdag fick jag en vacker tårta med ett foto av mig prinatad på marsipan.
Sedan följde detta:
Tatuering och pirat-beteende.
Skaffade fet katt och egen lägenhet. Skoja bara. Det är någon annans feta katt och lägenhet.
Praktiserade på Radio AF och fick intervjua bland annat sångaren i Babian.
Fixade fräck frisyr och blev biten jävligt hårt i armen under en Mando Diao-konsert på Siesta
Var charmig i skolan och skrev arga lappar med glad illustration.
Blev blond/rosa, sedan rödhårig och tatuerade mig igen.
Målade några tavlor som jag gav bort.
Med mera.
Jag är feminist. Inte trög.
Ännu ett vanligt motargument jag brukar få från de ynkliga små antifeministerna
angående min egen mycket storartade feministiska läggning:
"Tjejer och killar ÄR olika!!! DET ÄR BARA ATT ACCEPTERA OCH SLUTA KLAGA"
Sedan radar de upp alla självklara skillnader mellan kvinnor och män.
Som om jag råkat missa det uppenbara faktum att män oftast är lite större än kvinnor.
Hallå. Jag är feminist. Inte trög.
Tjejer och killar är, väldigt generellt sett, lite olika på några vis.
Något annat har jag aldrig påstått.
Att kvinnor och män behandlas olika utifrån fördomar är däremot så jävla fel.
För det finns väldigt många tjejer och killar som inte ingår i den generella normen.
Ingen borde behandlas sämre eller bättre beroende av vilket kön de råkat födas med.
För så är det idag och det är bara så jävla orättvist.
Sedan om olikheterna är ett resultat av samhället, media eller evolutionen
är en diskussion för sig.
Likaså om särbehandlingen är en förtjänst eller en fet otjänst.
Kan vi snacka feminism nu? Eller vill ni fortsätta idiotförklara mig?
För det är ju en ganska enkel lösning för att slippa argumentera på riktigt.
Våghals
Jag är lite utav en daredevil. Jag gillar att ta risker i livet.
Mitt motto är:
If you're not living on the edge
you're taking up too much space.
Exempel 1:
Nyss spottade jag ut tuggummit i duschen för att se om det skulle få plats att rinna ner i avloppshålet.
Det gjorde det inte. Så jag stängde av duschen och pressade ner tuggummit med tån.
Exempel 2:
Härom dagen när maten jag lagat smakade helt perfekt
kände jag ett starkt begär av att tillägga något galet. Så jag öste ner en massa currypulver i tomatsåsen.
Det blev skitäckligt. Men jag åt det ändå.
Jag är modig.
Mitt motto är:
If you're not living on the edge
you're taking up too much space.
Exempel 1:
Nyss spottade jag ut tuggummit i duschen för att se om det skulle få plats att rinna ner i avloppshålet.
Det gjorde det inte. Så jag stängde av duschen och pressade ner tuggummit med tån.
Exempel 2:
Härom dagen när maten jag lagat smakade helt perfekt
kände jag ett starkt begär av att tillägga något galet. Så jag öste ner en massa currypulver i tomatsåsen.
Det blev skitäckligt. Men jag åt det ändå.
Jag är modig.
I was born this way, to be wild and alive
Zeldor
Det var två asgrymma sidor från den asgrymma serien Zelda.
Visste ni förresten att både Zelda i den tecknade serien ovan och TVspels-karaktären Zelda
har fått sina namn från 30-talskändisen Zelda Fitzgerald?
Zelda Fitzgerald var typ, 30-talets svar på en tokig blandning av Snooki och Hanna Fridén.
Galnast på alla fester men samtidigt intelligent, kreativ och feministisk.
Jag lärde mig allt som var värt att veta om Zelda Fitzgerald efter att ha sett filmen Midnight in Paris.
Det är en väldigt bra film.
En del drömmer bara men ofta ibland
Jag har aldrig sett varken en svart eller vit person, någonsin
Jag sitter och och tittar på Svts dokumentär The Black Power Mixtape 1967 - 1975
då plötsligt en skolklass med "svarta" barn sjunger en sång
om att ta upp vapen och skjuta grisar ("vita" människor) till melodin av Land of 1000 dances.
På något vis gillar jag den versionen
eftersom den gestaltar den radikala turbulens som rådde mellan "vita" och "svarta" på den tiden.
Jag skriver "vita" och "svarta" inom citationstecken
eftersom denna text är svart och bakgrunden är vit.
Jag aldrig sett varken en svart eller vit person, i hela mitt liv.
Alla människor i hela världen är bara olika nyanser av beige och brun,
och jag kan inte komma på en bra anledning att kategorisera människor som svarta eller vita.
Att olika hudnyanser har skapat så oerhört mycket hat och våld genom historien kan jag dock förstå.
Mänskligheten är väldigt korkad.
Åter till dokumentären.
När svenska journalisten Bo Holmström 1972 intervjuar människorättsaktivisten Angela Davis
som sitter häktad i USA, oskyldigt anklagad för medhjälp till mord, ställer han henne frågan
"Vad är din inställning till våld?". Davis blir upprörd och svarar
"Frågar du MIG om min inställning till våld? Jag finner det otroligt.
För det betyder, att personen som ställer den frågan har absolut INGEN ANING
om vad svarta människor har fått erfara i detta land
ända sedan tiden då den första blev kidnappad från Afrika."
Ett annat citat jag älskar från dokumentären är:
"Black is beautiful, but black is not power. Knowledge is power!"
Mänskligheten saknar kunskap. Därför är den svag och därför är den våldsam. Punkt.
då plötsligt en skolklass med "svarta" barn sjunger en sång
om att ta upp vapen och skjuta grisar ("vita" människor) till melodin av Land of 1000 dances.
På något vis gillar jag den versionen
eftersom den gestaltar den radikala turbulens som rådde mellan "vita" och "svarta" på den tiden.
Jag skriver "vita" och "svarta" inom citationstecken
eftersom denna text är svart och bakgrunden är vit.
Jag aldrig sett varken en svart eller vit person, i hela mitt liv.
Alla människor i hela världen är bara olika nyanser av beige och brun,
och jag kan inte komma på en bra anledning att kategorisera människor som svarta eller vita.
Att olika hudnyanser har skapat så oerhört mycket hat och våld genom historien kan jag dock förstå.
Mänskligheten är väldigt korkad.
Åter till dokumentären.
När svenska journalisten Bo Holmström 1972 intervjuar människorättsaktivisten Angela Davis
som sitter häktad i USA, oskyldigt anklagad för medhjälp till mord, ställer han henne frågan
"Vad är din inställning till våld?". Davis blir upprörd och svarar
"Frågar du MIG om min inställning till våld? Jag finner det otroligt.
För det betyder, att personen som ställer den frågan har absolut INGEN ANING
om vad svarta människor har fått erfara i detta land
ända sedan tiden då den första blev kidnappad från Afrika."
Ett annat citat jag älskar från dokumentären är:
"Black is beautiful, but black is not power. Knowledge is power!"
Mänskligheten saknar kunskap. Därför är den svag och därför är den våldsam. Punkt.
14 foton jag gillar + ett filmklipp från New York City = detta inlägg
Min vän Ronja och jag i USA för två månader sedan.
Till vänster: En läskig stig i Kroatien som jag och Drazen gick vilse på.
Till höger: En förbluffande vacker plats i Kroatien som vi badade på.
En söt liten pojke styr reggaemusiken åt ett par äkta reggae-personer för ganska länge sedan.
Jag och min älskling i Zadar.
Jag och min älskling i Zadar + folk som tittar på oss.
Jag sminkar mig på festival.
Till vänster: Min mamma cool på Manhattan.
Till höger: Min mamma stövelkastaren. Rosa stövel halvvägs ur bild till vänster.
Jag på Times Square.
Dad och jag en molnig dag i somras.
Till vänster: Jag och kompis i NYC
Till höger: Farfar, gammelfarfar och jag.
Min familj ensamma i en tunnelbanevagn på väg till Coney Island.
Och här är jag på en båt i NYC.
Söta hundar
mörker
Det jobbigaste med vintern:
Om jag försover mig så missar jag solnedgången.
Om jag försover mig så missar jag solnedgången.
Måste alla inlägg ha en värdig rubrik?
I skrivande stund är jag lika trött som full men dubbelt så glad.
Och jag är väldigt, väldigt glad.
Slet precis av mig strumpbyxorna, vilket är ett plagg jag anser vara satans påfund.
Benen ser väldigt slanka ut i dem, precis som med klackskor.
Men fy fan vad obekväma de är. Precis som klackskor.
Jag är ändå glad. Har fått många slängkyssar och pratat om bra saker.
Dansat på olika bord till olika låtar och druckit olika alkoholhaltiga drycker.
Man skulle kunna säga att jag är full. I skrivande stund.
Känslan för att skriva sitter kvar i hjärtat, och hjärtat sitter kvar i fyllan
så jag är fullt benägen till att skriva några förmedlande rader på min blogg
innan jag går tvärs över gatan för att beställa en stor fet pommes
med någon underbart stinkande sås.
Sedan ska jag njuta av mitt tillstånd och drömma tunga drömmar om ingenting.
Det är skönt att vara vid liv.
Detta är jag i skrivande stund.
Lite oskarp. Precis som jag känner mig.
Och jag är väldigt, väldigt glad.
Slet precis av mig strumpbyxorna, vilket är ett plagg jag anser vara satans påfund.
Benen ser väldigt slanka ut i dem, precis som med klackskor.
Men fy fan vad obekväma de är. Precis som klackskor.
Jag är ändå glad. Har fått många slängkyssar och pratat om bra saker.
Dansat på olika bord till olika låtar och druckit olika alkoholhaltiga drycker.
Man skulle kunna säga att jag är full. I skrivande stund.
Känslan för att skriva sitter kvar i hjärtat, och hjärtat sitter kvar i fyllan
så jag är fullt benägen till att skriva några förmedlande rader på min blogg
innan jag går tvärs över gatan för att beställa en stor fet pommes
med någon underbart stinkande sås.
Sedan ska jag njuta av mitt tillstånd och drömma tunga drömmar om ingenting.
Det är skönt att vara vid liv.
Detta är jag i skrivande stund.
Lite oskarp. Precis som jag känner mig.
En stark rekommendation
Skruva upp volymen och ladda rytm-nerverna.
Här kommer en fett bra låt med en fett bra grupp.
Ett band från millenium två men som påminner mig om nittonhundraåttiosex.
Typ Erasure fast bättre.
Shit vad glad jag är. Fy fan vad bra de är. Kite var namnet och finns på Spotify.
Här kommer en fett bra låt med en fett bra grupp.
Ett band från millenium två men som påminner mig om nittonhundraåttiosex.
Typ Erasure fast bättre.
Shit vad glad jag är. Fy fan vad bra de är. Kite var namnet och finns på Spotify.
Smälta in eller sticka ut
Kommer ni ihåg emo-tiden?
Tiden då man inte kunde klaga över någonting, för då var man emo.
Man fick inte ens vara ledsen. Och absolut inte svarthårig.
Allt som associerades till någonting dystert eller mörkt var emo och dåligt.
Stilepoken vi går igenom just nu vill jag kalla anti mainstream-tiden.
Det är en slags motreaktion till emo-tiden, då alla skulle tycka, reagera och känna likadant.
Numera bör man däremot inte göra någonting som någon annan redan gjort,
för då är man en copycat och mainstream.
Man bör inte ens lyssna på populär musik. Och absolut inte läsa kända bloggar eller böcker.
Helst ska man sitta inne med en massa alternativ indie-kunskap om någonting djupt.
Eller vara cool och inte reflektera särskilt djupt kring någonting.
Det är skitsvårt att hitta mig själv i en värld fylld till bredden av av trender
som passerar innan jag hinner ta ställning.
Särskilt när jag inte vet om jag borde smälta in eller sticka ut.
Jag kan liksom inte riktigt bestämma mig för vilket som är svårast.
Som Håkan Hellström säger:
"Det här med att vara sig själv och så, det är bland det svåraste man kan vara.
Det kriget utkämpas hela tiden, hos alla människor."
Tiden då man inte kunde klaga över någonting, för då var man emo.
Man fick inte ens vara ledsen. Och absolut inte svarthårig.
Allt som associerades till någonting dystert eller mörkt var emo och dåligt.
Stilepoken vi går igenom just nu vill jag kalla anti mainstream-tiden.
Det är en slags motreaktion till emo-tiden, då alla skulle tycka, reagera och känna likadant.
Numera bör man däremot inte göra någonting som någon annan redan gjort,
för då är man en copycat och mainstream.
Man bör inte ens lyssna på populär musik. Och absolut inte läsa kända bloggar eller böcker.
Helst ska man sitta inne med en massa alternativ indie-kunskap om någonting djupt.
Eller vara cool och inte reflektera särskilt djupt kring någonting.
Det är skitsvårt att hitta mig själv i en värld fylld till bredden av av trender
som passerar innan jag hinner ta ställning.
Särskilt när jag inte vet om jag borde smälta in eller sticka ut.
Jag kan liksom inte riktigt bestämma mig för vilket som är svårast.
Som Håkan Hellström säger:
"Det här med att vara sig själv och så, det är bland det svåraste man kan vara.
Det kriget utkämpas hela tiden, hos alla människor."
En sympatikers bekännelser
Ibland sympati-gillar jag bilder eller uppdateringar på facebook,
bara för att personen ska få iallafall minst EN gillning på det som lagts upp.
Och när jag korsar ett övergångsställe försöker jag få ögonkontakt med bilföraren och le.
Som en tacksam gest mot bilföraren som tvingats stanna eftersom jag har så dålig timing
och alltid måste korsa vägen just precis när en bilist hade tänkt köra där.
Jag är fan alltid i vägen.
Är det normalt?
Underbart oförutsägbart
Detta är jag:
Detta är jag utklädd:
Detta är jag utklädd, samt en relativt hög dos Photoshop:
Hade jag varit förutsägbar, så hade jag skrivit - Don't hate the player, hate the game.
Men det är jag inte, så det gör jag inte.
Men jag fick till ett litet betydelsefullt hjärta i mitten av dubbelbilden ovan.
Det ska symbolisera kärleken jag har till mig själv. Hihi.
Detta är jag utklädd:
Detta är jag utklädd, samt en relativt hög dos Photoshop:
Hade jag varit förutsägbar, så hade jag skrivit - Don't hate the player, hate the game.
Men det är jag inte, så det gör jag inte.
Men jag fick till ett litet betydelsefullt hjärta i mitten av dubbelbilden ovan.
Det ska symbolisera kärleken jag har till mig själv. Hihi.
