hejsan
Stora ögon-vinkeln
Annan variant av stora ögon.
Dryga ögon-looken.
Tiderna förändras och så gör vi
och stråna gav vika i protest mot min uteblivna ömhet.
Men nu har jag visat mitt hår lite kärlek igen.
Med hjälp av mammas plånbok och Hässleholms bästa frisör blev ett matt och stripigt fluff
till ett mjukt och bedårande hår att pryda mitt huvud varje dag.
Förövrigt så saknar jag min pojkvän Drazen så mycket att det svider överallt.
Ändå har vi bara varit ifrån varandra i en vecka.
Snart ska han vara ifrån mig ett halvår.
Jag kan vara självständig men jag behöver honom.
Det är inte osjälvständigt att behöva någon jag älskar.
Sedan verkar det ha skett ett oavsiktligt byte mellan min blogg och min facebook
eftersom jag skriver starka åsikter på facebook
och banala vardagsgrejer på bloggen
när det borde vara tvärtom.
Det beror nog på att jag får mer respons och har större publik på facebook.
Vilket är sorgligt.
Min nya Kattallergi är SÅ töntig
Jag vill inte vara allergisk mot söta små katter.
Men katterna hatar mig för de gör så att jag inte kan andas.
Det är så synd.
Jag gillar ju katter.
Hade hellre varit laktosintrollerant eller något meningsfullt.
God Jul! Här får ni något kul.
här får ni något kul.
Jag ska se honom i Köpenhamn 27 Januari med min dad. Det ska bli fett.
Men nu är det julafton. Det är också fett.
Ta ta!
teknologi gör min själ mindre fri
vill jag ha en penna
ett papper och inspiration
men en laptop med knappar
och en Iphone med appar
sänker all min ambition
En vild fantasi
kan skapa magi
och ge mitt glödande hjärta en själ
men teknologi
gör min själ mindre fri
att göra det jag vill så väl
När jag väl kommit på nåt
uppstår ett avbrott
och min lilla inspiration bara dör
men det är svårt att ignorera
för de blir bara flera
små oviktiga saker som stör
Facebook - bara för att
Youtube - för skratt
trots att jag klarat mig utan
bloggar som prisas
och annat som visas
i denna ytliga rutan.
Men trots dessa fel
är denna dikt snart hel
så jag äntligen kan logga ut
och känna mig glad
bara en sista rad
så min dikt får ett värdigt slut.
Dagens okontroversiella åsikt
Julpynt är det finaste pyntet som finns.
Allt annat pynt bleknar i jämförelse med julpyntet.
Eftersom alla andra högtider bleknar i jämförelse med julen.
ett jämnt mellanrum
Med jämna mellanrum, när jag inte kan formulera en meningsfull text
så lägger jag upp en massa olika bilder på mig själv och dylikt
eftersom det är mer intressant än en meningslös text.
Just nu är det ett sådant jämnt mellanrum.
mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn
filosofi
utan att det inte märks förrän efteråt
i ett annat NU.
I framtiden ser jag tillbaka på det där NUET
och minns det som DÅ
för då var framtiden NU.
Första gången jag tänkte den tanken var i skolbussen på väg till min lågstadieskola.
Jag var nio år och tänkte "Detta är NU. Snart kommer NU föralltid vara DÅ".
Och jag ansträngde mig allt vad jag kunde för att för att fastna i den stunden
så att jag alltid skulle komma ihåg den.
Sedan dess har jag i vissa stunder valt att plocka fram den där ansträngningen,
som gör att jag inte glömmer.
Ibland när jag ligger och håller om min kärlek eller ser en fantastisk vy på en resa
spänner jag alla mina sinnen och tänker "NU NU NU!".
På så vis glömmer jag aldrig just det där NUET.
Man skulle kunna kalla det en superkraft.
Att jag kan välja mina minnen i förväg.
14,5
Idag har jag hållt på med skolarbete i skolan från 09.00 till 23.30.
Det är 14,5 timmar.
Den som hädenefter underskattar journalistikutbildningar på universitetsnivå
kan få fastna i kvicksand och stanna där.
Jag är väldigt trött och grinig. Godnatt.
Allt löser sig till slut
Anledning? Jo
1. Jag har fått praktik!
2. Allt löser sig till slut
De ofantligt tunga problem jag kände att jag hade i högstadiet,
som jag trodde skulle äta upp mig inifrån och döda mig,
har jag sedan länge glömt bort.
Var söndag i högstadiet hade jag en fet klump i magen inför simningen på måndags-idrotten,
eftersom jag skulle bli tvungen visa mig i bikini för hela klassen
och få stå ut med spydiga kommentarer och stirrande blickar.
Vem kommer ihåg det nu? Bara jag.
Ändå var det alla andras åsikt som bekymrade mig så djupt.
Varför bekymrar vi oss så mycket om vad alla andra tycker om oss
när alla andra bara bekymrar sig om vad andra tycker om dom?
Det är ju fullkomligt meningslöst och känsloslösande.
Jag förstår inte varför människan måste vara så känslomässigt komplicerad.
Det försvårar ju hela livet, som egentligen är det vackraste som finns.
Och med facit i hand så löser sig allting. Till slut.
Om inte facit har tryckfel.
Men det är en annan spekulation som vi får ta med Tryckfels-Nisse
alternativt Ansvarig Utgivare av Livet. Vem det nu är.
problem och hypade filmer
eftersom jag inte har tid att skriva ner mina reflektioner.
Jag är seriös journalist nu förstår ni.
På min meritlista har jag Mando Diao, Black Jack, Henrik Rydström, Babian
och sist men inte minst: Migrationsverkets presschef Johan Rahm.
Nu åtestrår bara Dalai Lama, sedan är listan fulländad. Typ.
Men jag har några problem.
1. Jag har inget körkort. Det funkar bra för mig. Problemet är att arbetsgivare är av annan åsikt.
2. Jag har inte köpt en enda julklapp än sålänge, och vet fan inte vad jag ska köpa till någon i år.
3. Jag har praktik vecka 3-7 och har ännu ingen praktikplats. Anledning finner ni på punkt 1.
Förövrigt har jag sett två legendariska filmer på sistone. Scarface och Breakfast at Tiffany's.
Blev besvikan på båda. Fattar ingenting. Ska aldrig se en hypad film igen.
Och det är just därför jag ännu inte sett Avatar.
saknar min brorsa
Denna låt skrev han till mig när jag skulle flytta hemifrån.
Så jävla fint. snyft snyft
Diverse ord
Ojojoj vilken inaktiv bloggare jag har blivit.
Jag är medveten om det.
Jag är också medveten om:
- Julpynt
- Skolan
- Oliver
Jag äter minst tre deciliter Oliver om dagen.
Är det normalt?
Visste ni förresten att författaren till Twilight är djupt engagerad mormon?
Det är troligtvis därför Twilight har så sjukt konservativa värderingar.
Men det är inte bara därför Twilight är värdelöst.
Det har en fasansfullt korkad handling också.
En tjej som är sur i tre filmer och en vampyr och en varulv.
Toppen.
Det var allt jag hade att bjuda på idag.
Don't give up on me and my blog.
En dag i Melissas novemberliv
- Snoozar till 08.30
- Cyklar till skolan, anländer ibland i tid
- Försöker under förmiddagen lära mig allt som krävs för att kunna prestera:
Grafiker, Mixer, VB-tekniker, Bildproducent, Programledare,
Kamerakvinna eller Väderpresentatör.
- Presterar något av ovanstående.
- Slänger i mig någon form av lunch
- Chillar ett par timmar
- Presterar igen, på test och sedan på riktigt.
- När skoldagen är slut vid 17.30 ler jag hem cykeln eftersom jag inte har något lyse
- Slänger mig på sängen i någon slags koma, 18.00
- Lagar mat, äter maten 19.00
- Kollar på proffspoker (Pokerstars.net) på datorn
- Kollar Aktuellt på TV, 21.00
- Kollar Facebook, läser igenom DNs hemsida och mina favoritbloggar
- Busar lite med min pojkvän Drazen
- Äter en kaka, chips och en klementin
- Somnar med Drazen i min famn, cirka 00.00
Hittar ingen tid för att blogga i schemat. Sorry.
finally
En meningslös facebook-debatt
om hur dåligt det är att man inte bör säga "negerboll"
när man får säga "finne". Det är ju minst lika rasistiskt tycker hon.
Blir spammad av folk som säger att jag är rasist. Så Sebastian Douglas Bengtsson
vi får nog göra slut eftersom du inte är helsvensk ;>
- Melissa Linde-Svantesson 14 minutes ago ·
-
Fast det du skrev om "negerboll" och jämförde med "finne" var det mest korkade jag läst från dig. Gillar verkligen din blogg annars men du vet uppenbarligen inte mycket om svartas historia. Vilket du borde. Det är en ganska stor grej att mi...ljoner svarta kidnappades från sina hemländer. torterades och kränktes brutalt i hundra år. Eller så bryr du dig inte, då du verkar tycka att det är viktigare att kalla en bakelse vad du vill än att eventuellt kränka en hel folkgrupp.
-
Julia Johansson tycker bara det är korkat av folk att bli upprörda över att man kallar en bakelse "negerboll", när man har kallat dem det hur länge som helst..9 minutes ago ·
-
Melissa Linde-Svantesson Sebastian. Hade det funnits en bakelse som kallats Judegris under andra världskriget, hade du kämpat för att få kalla den det även efter förintelsen?8 minutes ago ·
-
Sebastian Douglas Bengtsson är det så den hetat sen den bakades första jävla gången så ja?......7 minutes ago ·
-
Sebastian Douglas Bengtsson vem fan bryr sig om all jävla etnicitet.. så jävla överskattat skitsnack..6 minutes ago · · 1
-
Melissa Linde-Svantesson Men shit. Jag blir rädd av dig. Miljarder vuxna och barn har mördats brutalt på grund av hatet mellan olika etneciteter genom historien, och du säger att det är överskattat skitsnack? Hört talas om medmänsklighet? Empati? Eller är det viktigare hur det går för någon i Idol än att barn stympas för att de har fel etnicitet? Tack vare folk som inte bryr sig kommer det alltid vara krig och hat som regerar.
Det är onödigt att kämpa för att säga någonting som kan vara kränkande,
när det egentligen är en boll om smakar choklad vi snackar om.
Alltså en chokladboll.
Rullade du ihop en mörhyad person på 70-talet hade den kallats negerboll.
bra shit
Jag har tänkt på en sak
Skolan har olika lärare till varje ämne,
men hur kan de då förvänta sig att en elev ska lära sig alla ämnen?
Hehe.
om du vill visa, låt mig veta så ska jag sjunga i ditt öra igen
jag hörde The Drugs Don't Work med The Verve.
Jag tillhörde en klass stökiga åttondeklassare som nyligen fått en ny engelskalärare som hette Fredrik.
Vi tyckte inte om honom särskilt mycket.
Men en dag tog han med sig en gitarr till lektionen, satte sig på en stol framför katedern
med gitarren i knät och började berätta någonting som fortararande krossar mitt hjärta.
Fredrik berättade att han haft en bästa kompis sedan barndomen
och från små barnsben till gymnasiet hade de alltid hållit ihop. Alltid.
Men efter gymnasiet skildes de åt och hörde sällan av varandra.
De blir ju lätt så.
Några år efter studenten fick han ett telefonsamtal
där någon berättade att hans bästa barndomskompis dött i en drogöverdos.
Bara sådär.
Fredrik satt i bilen när han fick samtalet och hamnade i ett chocktillstånd.
För att samla tankarna satte han på radion.
I precis den stunden spelade radion The Drugs Don't Work med The Verve.
Sedan började Fredrik sjunga och spela låten
framför sin grupp av 14-åringar som förväntat sig en vanlig lektion i engelsk grammatik.
När han var färdig började han gråta och be om ursäkt.
Det var det vackraste jag hört.
Sedan dess har jag tänkt på den händelsen varje gång jag hört The Drugs Don't Work
och tänkt på min högstadielärare Fredrik och hans vän.