Vet ni vad som är uttjatat och passé?
Bilder på magra, nakna tjejer i "konstnärliga fotografin". A.k.a hipsterkonst. 

Fenomenet är ett modernt kvinnoförtryck, spritt genom tumblr-blogg-viärsåindie-kulturen.
Allmänheten reagerar inte alls eftersom det anses vara nyskapande, cool konst. 
Ni ser inte kvinnoförtrycket två decimeter framför era näsor,
eftersom ni inte fattar att det är just det. Och för att ni är så vana.

Det är bara så jävla konservativt och bakåtsträvande.
Och helt befriat från djupare reflektioner. Ingen verkar förstå hur destruktivt det är. 

Det anses konstnärligt med undernärda, nakna unga tjejer
som röker i motljus på en fönsterkarm.
Utstickande höftben och malplacerade lår har tagit över internet.
Med rätt ljus och kamera blir det accepterad och uppskattad konst.
Det är exakt samma extremt förtryckande objektifiering av kvinnor
som har funnits i hundratals år.
Och ett bevis på att jämställdheten är långt åt helvete ifrån oss även 2012.

Det är inte coolt. Det är inte hippt. Det är ofräscht, uttjatat och jävligt intelligensbefriat.



 
Varför har hon inga kläder och ingen hjälm? What the fuck?
Var fan är alla nakna män?


Varenda konstinriktad blogg jag hittar är fullproppad med såna här bilder.
Män värderas efter sina handlingar. Kvinnor efter sina kroppar.
Även i modern fotokonst. I synnerhet i modern fotokonst. 
Och det är fan varken coolt eller vackert.




Edit:
Efter klagomål och surheter vill jag konstatera ett faktum.  
Jag anklagar absolut inte er som gillar ovannämnda bilder för att vara dåliga människor.
Så jag ber om ursäkt för att ni tagit illa upp.
Ni behöver däremot inte be om ursäkt för att jag tagit illa upp av era åsikter.
För det gör jag inte.

Om min bästa Spotifylista spelar musik dygnet runt utan att repetera någon låt
så skulle den spela i 5 dygn.
Det är 1912 skitbra låtar som jag har samlat under fyra år.

Denna lista bjuder jag på för att jag älskar musik.
Hoppas ni också älskar musik.

I love Music


Varsågoda!

Det är så mjukt och rejält på samma gång.
En väldigt njutbar men svår kombination att lyckas med.
I allt som finns.

Isländska är också vackert. Men nu är inte skönhet det enda som räknas.

Grannen ovanför mig spelar ravemusik så hög att min soffa vibrerar.
Jag hör folk skrika och hoppa ovanifrån.
Ljudet penetrerar mina tankar.
Det är onsdag.

Jag blir så jävla sur. Det är så jävla respektlöst.
Och då menar jag inte att detta extrema oväsen stör mig.
Utan faktumet att jag inte är bjuden.

Jag känner inte grannen ovanför mig, så det är naturligt att jag inte är bjuden.
Men jag avskyr när folk har roligt utan mig.
JAG AVSKYR NÄR FOLK HAR ROLIGT UTAN MIG


"Men Melissa, du kan faktiskt inte ha roligt hela tiden."
VAD FAN DÅ FÖR?
VARFÖR KAN JAG INTE HA ROLIGT HELA TIDEN?

Jag har fastnat i en jobbig tendens
För jag snubblade här om dagen på en tvivlande gräns
Och med förstånd av is och hjärta i lågor
så föddes några skeptiska frågor
Och den viktigaste frågan kan då tyckas
Är: Kommer jag någonsin att lyckas?

Vad nu det betyder.

Men vi kan ta karriären som exempel

För ingen vill väl ha en oduglighets-stämpel

Eller möta förnedringen

I tråkiga möten hos arbetsförmedlingen.

Och det är inte människorna som står för tragiken

Utan den värdelösa auktoritets retoriken

Och det var ett ironiskt val av ord

Men jag bor ju å andra sidan på en väldigt ironisk jord

 

Typ.

Du måste fylla i formulär

Som förklarar vem du är

Och du måste vara dig själv,

Men vem fan är det?

Och du måste ha körkort

Men körkort är B!

Ja B-körkort räcker

Så löser sig det.

Men bilar är dåliga för miljön!

Ja, fast enligt nya rön

Så behöver du lön

Så ställ dig i kön

Och bli en av dom

Duktiga konsumenter som vi tycker om.

 

Du måste ta din plats men inte mer

För uppmärksamhet tar mer än ger

Och det finns ingenting du kan göra åt de

Du ska inte tro att du är något


Det är bara det att jag har fastnat i en jobbig tendens

när jag snubblade häromdagen på en tvivlande gräns

Och det föddes ett grubbel inom mig

Men jag reste mig upp så det löste ju sig

"Väldigt många muslimer stöder våld"
/ Anders Breivik, mördare av 69 personer, under sitt försvarstal i rättegången.

Tänkte träna lite här hemma.
Ni vet, några efterblivna situps och någon rörelse som nästan påminner lite om armhävning.
Hoppa upp och ner, hoppa i cirklar. Kanske rent av hoppa på ett ben.


Så jag ställde mig framför spegeln,
för att bli motiverad.

Sedan bytade jag om,
för det är kul att vara snygg.

Sedan satte jag på hög musik
för att komma i rätt stämning.
Nej inte den låten. Den! Nej! Jo Nej Jo! Den blir bra

Sedan kollade jag på ett youtubeklipp
för att få inspiration.
Sedan skrev någon till mig på facebook.


Sedan loggade jag in på min blogg
och skrev ett inlägg om att träna.
Eller snarare om att inte träna. 
Inte träna alls faktiskt.

Varken varken eller eller!

Vi fick inte lägenheten.

Och just därför ska jag inte dela med mig av personliga händelser i det offentliga rummet.
Hädanefter blir det bara skämt och debattinlägg.



Och diverse foton på mig själv såklart.

Idag kommer min faderkaka hit för att hänga med mig i denna kalla stad som heter Kalmar.
Såhär såg vi ut på väg till Köpenhamn i Januari



Det var en rolig resa.

På en resa i USA hade de flesta av er ätit kyckling utan att bry er det minsta.
För precis så hemska är de flesta av er.
Jag skäms djupt över er skrämmande likgiltighet.
Skäms över hur ni blundar för den moderna förintelse som pågår mot världens mest oskyldiga.
Djuren.

Varför hatar ni djur så mycket?

Jag och min pojkvän ska flytta till en tvåa supercentralt i Kalmar.
Det blir fan på tiden, efter att ha delat på 23 kvadratmeter ett tag.
Vet ni hur lite 23 kvadrat är för två personer?
Jag vet.

Mest ser jag fram emot köket och plats för en riktig säng.






OCH jag väntar 20 par Victorias Secret-trosor och fyra BH som min farmor beställt från USA.
Materiell lycka känns fan precis som sann lycka!

Victorias Secret-modellerna är väldigt hungriga men deras underkläder är extremt fina.
Som små konstverk runt mina särskilt intima delar. För det förtjänar dem.

Jag har haft en melankolisk födelsedag.

Idag har kroppen varit på en föreläsning i Kalmar 
men själen på en strand i Mexico.

Imorgon fyller jag 21. Borde kanske fira på amerikansk vis med 21 shots.
Jag är ju trots allt 50% amerikan, 50% svensk och 70% vatten.

Lösningen på alla världens konflikter
skulle kunna finnas under "Allmäna Villkor" när du installerar ett program
men ingen kan veta det
för ingen läser dem.

Att diskutera med vissa människor
är som att spela schack med en duva.

Oavsett hur bra du spelar så kommer duvan ändå bara välta pjäser,
skita på schackbrädet och sen strutta runt som om den har vunnit.

En annan typ av burka.

Jag blir först rasande men sedan djupt olycklig. Hur blir du?