Ameh förlåt att jag är kär då

Det blir inte mycket bloggande nu, due to förälskelse.
Min pojkvän har varit ute till sjöss i tre månader och är nu på kort permission
innan han lämnar mig för ytterligare två månaders tvångsvård på havet.

Jag måste därför ta tillfället i akt (= baksida på skepp)
att fylla varje sekund utav honom
så att jag klarar alla veckor utan.

Blogging får inte plats på kärleks-schemat. Sorry.
Men vid påsk kan det åter bli aktuellt med en aktiv blogg.
I ära till jesus och kyckligarnas brutala död.

Amen.


svårt att förstå


haha!




Detta är fan fortfarande roligt.


Dagens inrednings-tips


Bli inte kompis med antifeminister.
Ingenting lyser nämligen upp ett rum lika fint som deras frånvaro.



Jag kan representera någonting


För all del.
Visa upp er i TV-rutan.
Prata på i höga radiovågor.
Jag behöver inte en scen för att synas
eller en mikrofon för att höras. 













(det räcker med internet)

Mitt nya Kalmar

Nu lämnar jag mitt första hem efter fyra veckors praktik här i Hässleholm
och beger mig av till mitt andra hem.

Det tog ett år för mig att acceptera Kalmar
och ännu längre tid för mig att tycka om den staden.
Emellanåt till och med älska.

Särskilt älskar jag människorna i mitt Kalmarperspektiv.
The Rhinestones och andra unika karaktärer.
Såna jag kan prata med allt om
och såna jag bara hoppas möta ute en fredagkväll. 


Jag har 5 minuters promenad till havet eller centrum
och 10 minuters promenad till slottet eller stranden.
Det vore synd att klaga på. Särskilt när det är vår.
Särskilt med Caroline, Emmelie, Hanna och Maria inom räckhåll.






Tjusigt

Jag blev himla fin på fotona Willy Svantesson tog igår.
Betakaroten och bra kosmetika är hemligheten. Och tur på foto-sekunden.



Som en disneyprinsessa
fast smart, hårig, jävlig och på riktigt.

I love klännings

Jag älskar klänningar.
Jag äger så många fina klänningar och skaffar bara fler.



En ny alldeles sagolik klänning som jag fick av min mormor och hennes man Patrik.
Fattar ni hur vacker den är?
Lycka till med att hitta en sån klänning på H&M, era stinkande pöblar!
Hihi skämt.


Jag älskar klänningar.


HAHAHAHAHAHHA JAAAAAAA



Fanatisk Klockrenism.


btw detta är mitt 1400:e inlägg på denna blogg

Från Japan till Jolie

Idag känner jag mig latare än personen som designade japanska flaggan, 
men mer rastlös än japanska skolbarn (låt den sjunka in).

En bild från arkivet!



Har hört flera klaga på att Angelina Jolie blivit benig på sistone.
Det verkar stämma.




Världens mest missuppfattade ordvits


Silhuetten av personen på skylten vid övergångsställena är könslös.
Namnet Herr Gårman (här går man) är bara en simpel ordvits. Ett litet skämt.
Och ett skämt är absolut ingenting att kämpa för.
Jämlikhet är däremot.

Den patriarkala armén har bestämt att det är en herre vid övergångställena.
Och det MÅSTE vara en herre för annars blir det ingen ordvits!!!

ORDVITSEN ÄR VIKTIGARE ÄN ALLT!!! tycker den patriarkala armén.
De kan nämligen varken tänka längre, djupare eller bredare.
Ändå besitter de makten att styra nästan hela världen.
Vilket förklarar många globala problem.



Med lyset släckt ser alla likadana ut

När jag var ett litet barn läste min dad amerikanska barnböcker för mig.
Min dad heter dad eftersom han är från USA.
När jag var yngre hette han daddy.

Mina favoritböcker var främst Dr. Seuss.
Särskilt "The Cat In The Hat" och "One fish two fish red fish blue fish".
Allt i Dr. Seuss barnböcker rimmar. Jag älskar rim.




En annan favoritbok är "Where the Sidewalk Ends" av Shel Silverstein.
Det är en tjock bok fullproppad med roliga dikter, sagor och illustration.
I den finns en dikt vars budskap är underbart att ge ett litet barn.


When We Turn Off The Light

Small as a peanut
Big as a giant
We're all the same size
When we turn off the light.


Rich as a sultan
Poor as a mite
We're all worth the same
When we turn off the light.


Red, black or orange
Yellow or white
We all look the same
When we turn off the light.


So maybe the way
To make everything right
Is for us to reach out
And turn off the light!


/ Shel Silverstein



Silversteins dikt tror jag på betydligt mer än detta:
Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.


Where The Sidewalk Ends är min bibel.



Modeguru Melissa

Tusen tack till den håriga tjejen i melodifestivalen!
Efter debatten har allt fler insett att det ser estetiskt och coolt ut med lite hår i armhålan.
Dessutom är det en konstig sak att förakta. Lite som att förakta naglar eller fräknar.




Jag har faktiskt länge förutspått att kroppshår skulle bli accepterat igen,
ja kanske rent av trendigt. Och visst blåser vinden åt det hållet nu.

Snart kommer vi minnas hårlös-modet och skratta.  
" Tänk att vuxna kvinnor skulle vara hårlösa som småbarn, annars var de äckliga "
Vad var det för pedofil som kom på det egentligen?


...



Ärligt talat tycker jag att alla typer av armhålor är bra armhålor.
Har svårt att tänka mig hur en armhåla skulle vara ond.
Jag rakar mig själv när jag känner för det.
Testade att ha en riktig fluff-buske i vintras men det luktade skumt.

Håriga armhålor är som långt hår på huvudet. Vissa passar i det och andra inte.
Vissa trivs i det och andra inte. Att klaga på någons huvudfrisyr är ju inte snällt, eller hur?
Så varför klaga på någons armhålafrisyr? 


π

Jag måste bara dela med mig av en härligt mindfucking wikipedia-artikel.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pi

Pi är världens coolaste tal.


Pipipipipi
ππππππππππ


underbart


Varför ser jag fräschare ut brun?



En fräsch och trevlig look. 
Men det är faktiskt skitfarligt att sola. Har jag hört iallafall.
Men det är kanske bara en konspiration det också.




Fast svinigt svennebrun som jag är på fotot ovan klär inte de flesta.
Svennebrun är en nyans som lyser desperation.
Varför vet inte jag, men så är det.  


Journalist

Jag twittrar inte, men många gör. Och de lägger upp nästan allt som händer.
Som detta till exempel.



Här intervjuar jag ledningen till Naturfotofestivalen.
Där fanns en tjej som twittrade direkt från nästan hela intervjun.
Såhär ser det ut cirka fem procent av tiden jag jobbar.
Resten av tiden sittar jag vid en dator och skriver, researchar eller pratar i telefon. 

Men jag får ändå se så mycket att träffa så många. Jag älskar att vara journalist.






Se mig i ögonen när vi talar

Jag föll nyligen i koma efter att ha samtalat med idioti personifierad.
Detta i form av en man vars retorik bestod av att peka med hela handen
och vända bort ansiktet när jag talade. När jag höjde rösten anklagade han mig för att vara hysterisk.

I diskussionen använde han sig av argument som
"Bögar är bara ute efter PR. För 200 år sen fanns det fan inga bögar"
och
"Men hallå lilla du, tjejer har massor av fördelar! Ni kan ju bara gå ut på krogen i nåt slampigt
så blir ni bjudna på drinkar och får uppmärksamhet. DET är fan orättvist om något!"

Hans efterblivna argument störde mig dock inte nämnvärt.
Det som fick mig att höja rösten var hans brist på respekt mot mig.
Jag är nämligen trött på män som inte kollar mig i ögonen när jag pratar med dem.
Varannan man jag pratar med fäster blicken förbi eller bort från mig när vi pratar.
Vad fan är det för absurd härskarteknik? Försöker de psyka mig?
Är de extremt blyga, sjukt respektlösa eller bara autistiska?
Är det MIG det är fel på? Jag tuggar ju tuggummi så det är inte andedräkten.
Skelar jag utan att veta om det?

VARFÖR VILL MÄN INTE KOLLA MIG I ÖGONEN NÄR VI PRATAR???
Kan någon svara på det?






Ps.
Jag har aldrig det här problemet med kvinnor

Hannah Widerstedt är en drottning

*VARNING*
Ni som inte tittar på Big Brother kommer inte uppskatta detta blogginlägg.



Under kvällens avsnitt lämnade Hannah Widerstedt huset självmant.
Troligtvis på grund av att hon blivit ständigt trakasserad, mobbad och utfryst
av anledningen att hon sticker ut ur mängden på ett radikalt vis.

Ersatt blir hon av Rodney, ett klassiskt provocerande äckel-svin.
Ett praktexempel på en mansgris.
Och folk jublar. Facebook jublar. Kommentarerna på Big Brothers hemsida jublar.

...


Hur kan ni missa hur obehagligt detta är?
Rodney är ju på många sätt en manlig version av Hannah Widerstedt,
men ändå älskar alla Rodney. Rodney är "skön" och "ball". Rodney får respekt.
Och Widerstedt blir djupt hatad.
När en kvinna tar plats på ett radikalt vis blir hon hatad och trakasserad.
När en man gör samma sak blir han älskad och hyllad. Året vi snackar om?
Jo, 2012.

Jag blir så jävla förbannad. Det här beteendet är bullshit.

Big Brother 2012 är summan av sveriges ojämställda, patriarkala samhälle.
Titta bara på programmet och se hur tjejerna blir behandlade och bemötta.
De åker ut eller lämnar frivilligt, en efter en. Det är ett modernt kvinnoförtryck.
Det är vidrigt. Det är orättvst. Och det är oacceptabelt.

Må alla årets Big Brotherdeltagare förbli arbetslösa för resten av deras liv.



En kvinna som vägrade avsäga sin post som drottning
trots trakasserier från den patriarkala armén.

All heder åt Hannah Widerstedt!


Och ett särskilt stort FUCK YOU riktat till Sipan, Marcel och Amandus.




Bloggklychor

1. Foton på sig själv i spegeln
2. Foton på mat
3. Foton på kläder
4. Youtube-klipp från senaste hitsen, typ Loreen
5. "Jobb hela dagen, sedan träning och nu mys med cachynötter framför Top Model"


...


Även det här ansiktsuttrycket är väldigt populärt såväl på bloggar som på facebook.



Varför putar folk med läpparna och rynkar pannan på foton hela tiden?
Det är ju helt uppenbart att det ser förjävligt ut.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0