Det sämsta med Sverige är det bästa med USA och vice versa
Jag har drömmar om att bo och leva i USA. Mitt anda hemland om så vill,
med reservationen att jag aldrig kommer att kalla det "hem".
Jag har aldrig bott i USA, men jag vill prova.
Sverige och USA är väldigt olika i sina brister och fördelar.
Det sämsta med Sverige
är det generella fokuset
på begränsningar
istället för möjligheter.
Det finns aldrig tillräckligt resurser.
Pengar. Tid. Ork. Vilja. Hopp. Tänk om nåt går fel.
I USA ligger en motsatt inställning i mentaliteten.
Allt går att fixa om du kämpar tillräckligt.
Mindre rädsla för att försöka nå sina vildaste önskedrömmar.
Det låter fantastiskt men är ett resultat av en ständig tävling
i att vara störst, bäst och mest framgångsrik.
The american dream.
Det bästa med Sverige
är den generella grundtanken
att fula och snygga, fattiga och rika
är precis lika mycket värda.
Det finns solidaritet.
Empati. Gemenskap. Respekt.
Samtidigt är Sveriges solidaritet ett resultat av att alla ska vara ungefär lika dana.
Det är lite synd för oss som inte är eller vill vara lika dana.
Men jag mumsar gärna i mig av solidaritetskakan.
Jag är så kluven. Måste prova USA. To be continued...
Le american pie.
Le swedish pie.
För jag vill.
Denna text jag skrev idag ska någon gång bli en väldigt fin sång. För jag vill.
Hör av er om ni vill tonsätta den.
Taggarna har rosor.
Rosor som jag fått.
Jag är ganska nöjd med det
som ingen har förstått.
Om jag har förtjänat
En tredje fjärde chans
Så ska jag segla utanför
min egen tolerans.
Min egen tolerans.
Så jag kan segla utan för min…
Tolerans.
Lustens vind är tidlös.
Tvivel är en fas.
Ibland är tvivel hårt som sten
Och då är jag som glas.
Allting har svar
men jag har inga frågor.
Hela stan är full av kol
och här står jag i lågor.
Här står jag i lågor.
Stan är full av kol och här står jag…
I lågor.
Rosorna jag fått
och taggarna som fanns
ska jag fästa rodret med
som styr mig någonstans.
Igår så blåste vinden
Idag står tiden still
Men jag kan segla utan vind
bara för jag vill.
Bara för jag vill.
Jag kan segla utan vind
För jag vill.
Hyllningsdikten
Här är en grej som jag spelade in för några veckor sedan
men den kändes lam så jag publicerade den inte någonstans.
Den känns fortfarande lam men det var ju ett litet tag sen.
Jag är äldre och coolare nu.
världens farligaste djur
Människan är världens farligaste djur.
Men också världens mest konstnärliga.
Om vi behandlar dessa mästerliga egenskaper med lika stor respekt
så är vi inte längre världens farligaste.
Varför sminkar du dig?
av idealen som visar hur en kvinna bör se ut.
Kanke mer påverkad än de flesta.
Jag var blott tio år när jag hade en Pink-poster på min vägg. Sångerskan "P!nK" alltså.
Pink visade magen i sina sjuuukt lågt skurna byxor, så halva vulvis syntes.
Den extremt vältränanade magen hängde på väggen ovanför min huvudkudde.
Jag har googlat fram poster-fotot:
Den magen stirrade jag på medan jag gjorde situps i sängen när jag var tio år gammal.
Jag ville inte bli stark. Jag ville bli snygg som Pink.
Mamma har aldrig varit särskilt intresserad av smink,
men det lilla hon hade brukade jag kleta runt ögonen i smyg
innan jag somnade på kvällen, så att jag skulle ha sminket kvar på morgonen.
Jag fick inte sminka mig innan skolan då (tack mamma, bra försök),
men på morgonen lyckades jag ibland komma undan med gårkvällens sminkrester.
Jag var elva år då. Ville ha smink.
Ville vara snygg som de snygga kvinnorna på de snygga bilderna
för då skulle alla tycka att jag var snygg.
Mitt sminkberoende är djupt, djupt rotat.
Och har egentligen inget med feminism att göra
samtidigt som det är ett perfekt bevis på varför feminism är så jäkla viktigt.
Det bästa svaret jag har på "Du som är så feministisk, varför sminkar du dig så mycket?"
är "För jag vill bli fin och tycker det är kul att sminka".
Det ÄRLIGASTE svaret är dock:
För att jag är djupt påverkad av idealet som säger hur en kvinna bör se ut.
Så djupt påverkad att jag mår psykiskt dåligt när jag inte känner mig fin (= jättesminkad).
Och jag mår sällan så bra som när jag känner mig oemotståndligt vacker.
Enda gången jag kan komma på, när jag känner mig lycklig utan att känna mig vacker
är när det genuint inte spelar någon roll alls hur jag ser ut.
På en öde strand med den handfulla skaran människor som älskar mig villkorslöst.
Då är jag lyckligast.
På andra plats kommer:
När jag känner mig oemotståndligt snygg bland folk som inte älskar mig ett dugg.
När jag känner mig oemotståndligt snygg bland folk som inte älskar mig ett dugg.
Trots min feministiska ideologi som jag håller i ett järngrepp långt in i själen,
så kan jag inte undkomma det faktum att jag själv är ett förlorat offer
i en värld med extrema ideal som ärrat min egen självbild lika hårt som för alltid.
Och det kommer jag nog aldrig komma undan.
Jag ÄR en estetisk och egocentrerad liten stjärna
som älskar att måla och pilla med mítt utseende.
Tyvärr älskar jag det kanske mer än jag älskar mig själv.
Detaljer i livets besynnerliga charm
Chattar med Pappa "Dad" Dadsson på facebook.
Han skriver att han saknar mig, sin pappa, sin flickvän och 80-talet.
Idag skulle jag diska.
Nu dricker jag ett glas rödvin för att stå ut med februrari.
Det borde vara fler röda dagar i februari, och färre i maj.
Det behövs inga röda dagar i maj.
Maj är ju en trevlig månad.
Inga röda dagar i februari.
Det får bli rött vin istället.
Och ännu ett glas att diska.
Perspektiv alltså.
Vilken grej.
finaste fulaste
Det finns skönhet i allt,
om det är filmat med rätt kamera
eller ljudsatt med rätt musik.
Men viktigast av allt
Men viktigast av allt
om det är sett med rätt ögon.
Jag känner mig som en nyfödd giraff.
På återseende.
Nästa gång jag har en nål i min hud blir det inte ett blodprov
Välj inte ett liv som är byggt på
imitation.
Förresten var piercingen jag tjatade om när jag var fjortis, väl värd att tjata om.
Jag älskade den ögonbrynspiercingen.
Tror jag blev raggad på av en tjej en gång. Undrar varför.
Mitt på sistone
Jag går sällan till skolan med mindre smink än såhär.
Finner ingen anledning att vara mindre snygg än möjligt.
Dessutom har jag inte målat en tavla på över ett år. Sminket är min dagliga lilla tavla.
Såg denna på premiären. Har svårt att uppskatta filmer efter det.
Får huvudvärk och blir irriterad av alla filmer som inte kan mäta sig med denna.
Det finns väldigt många dåliga filmer där ute, med alldeles för stor budget.
Django Unchained hade precis lagom stor budget.
Under gymnasiet hade jag ett ceriserosa läppstift
som jag köpt för fem dollar på Walmart i västra Florida.
Det tog så småningom slut. Härförleden hittade jag ett exakt likadant läppstift av samma märke.
Var? Jo, på Ica Maxi i Kalmar. Plötsligt återkom färgen till min värld igen.
Jag har "festat" en enda gång sedan mitten av december. Festandet varade i cirka en timme.
Det är inte kul att festa när bara jag är rolig.
Jag har sysslat med redigering av rörlig bild och ljud samt stått både framför och bakom kameran.
Föredrar båda.
Jag har blivit faster för första gången. Min coola storebror och hans fru och fått en pytteliten bebis.
Hon heter Minja och är mjuk, gosig och nästan misstänkt lik en bebisdocka.
Ser fram emot att lära känna henne bättre.
Jag har spelat biljard med min stiliga pojkvän och åkt bil med min stiliga lillebror.
Föredrar båda.
Har en resa till USA bokad i Juni, med returbiljett. Fast vettefan om jag tänker använda den.
Jag bör försöka lyckas i USA innan jag ger mig på Sverige.
Ser ingen anledning att låta bli.
Flygplanen lyfter för vem som helst.
Framtidsplanen väntar bara på mig.
Hej Melodifestivalen!
Melodifestivalernas stylister borde få sig en feting på truten,
eller åtminstone gå en kurs i jämställdhet och genus,
vilket är något som de till varje pris motverkar
med sina smaklösa och konservativa klädval till ALLA som står på scen.
(Utom Yohio).
Melodifestivalen är bland det svenskaste som finns.
Melodifestivalen är bland det svenskaste som finns.
Ändå envisas de med att tvångssexa upp alla kvinnor och avsexa alla män á la Hollywood.
Det är ett Mekka för objektifierandet av kvinnor, och en karneval för bögar.
Obs, ej lesbiska. Bara homosexuella män. Kvinnor, vik hädan!
Så himla kontraproduktivt och uttjatat, i alla sammanhang.
Förresten är detta foto så himla smaklöst.
"Gina, ställ dig bakom så du knappt syns och kolla sexigt in i kameran och knyt hans slips."
"Danný, se skönt cool ut! "
Pallar inte mycket mer än såhär.
Tack hej
