är ungerska och betyder Tack,
och det låter så gullefult och knasesött att jag kommer säga det hela tiden.
KÖSSENÖMM KÖSSENÖMM KÖSSENÖMM!!!

Kössenömm ser ut ungefär såhär:



eller såhär om man är på dåligt humör

Min framtid är oskarp och känns emellanåt ganska hopplös
då alla reseledare-jobb och utbildningar kräver ett års körkortserfarenhet.
Jag har inte ens skrivit in mig på körskolan än, så det är kört. (kört, he he)
En Makeupartist-utbildning kostar 40 000-100 000 kronor
och jag tackade Nej till utbildningen jag kom in på i Karlstad
och Ja till reservplats 42 i Kalmar.

Sker ett mirakel och 42 personer tackar nej till Sveriges coolaste journalistutbildning
transformeras min framtid från ett regnmoln till en regnbåge,
men det är inte därför jag är överlycklig.


Jag fick nyss ett mail med information om min fribiljett till Sziget,
och som en bonus fick jag även VIP-pass och tillgång till press-området (backstage).

HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?
HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET? HUR FETT ÄR INTE DET?






Hur fett är inte det?

Jag skulle växla kronor till huf, utan komplikationer.
Nummerlapp 34 och en halv resetidning senare
hade jag sedlar till ett värde av 44 000 i plånboken.
Den feta bunten med 2000-lappar motsvarar dock ynka 71 kronor styck.
TVÅ ÖL!
Ja det blir 2000 kronor tack. Fast på ett okänt språk då,
och jag är redan förvirrad. Dom har dessutom ett annorlunda alfabet i Ungern.

Hårblekningsmedlet svider i min hårbotten och jag råkade spilla på min BH.
En numera ljusbeige fläck träder fram i det ceriserosa tyget,
och denna låt spelas ambitiöst från mina högtalare via Spotify
(jag köpte en ny sladd på Claes Ohlsson):




Jag gick fram till Claes Ohlsson (alla som jobbar där heter Claes Ohlsson bara så ni vet)
och bad om en sån där sladd man kopplar mellan dator/mp3 och stereohögtalarna.
Han drog fingrarna genom backslicket, sänkte ena ögonbrynet och sade ungefär
"HEHH lilla gumman... du får nog vara mer specifik än så"

Så sa jag "EN HELT VANLIG STANDARD SLADD" och pekade på uttaget i min Mp3.
Jag fick min sladd men FÖRLÅT för att jag inte kan alla facktermer vad gäller sladdar.
Jag är fan inget sladdbarn.






Dessutom är jag bra på andra saker.

Alla drar till Emmaboda utom Melissa
för hon drar till Sziget.

Den som kan tala om för mig vad låten heter får 50 spänn.

Klart som fan jag skulle bli journalist.
Det har alltid varit mitt kall, liksom.
Att skriva krönikor och artiklar
ställa politiker mot väggen
intervjua artister i Tv
recensera skivor
få mediapass till festivaler
göra revolt med mitt skrivspråk
bli känd och ökänd
älskad och hatad
som förebild och dålig förebild
precis som jag vill ha det.

...





Once upon a time there was...
Melissa Linde Svantesson femton år,
sittandes i klassrummet med Dr. Martin-kängor på bordet och lila-svart hår
aggressivt provocerande debattera för jämställdhet och fred 
med överlägsen uppsyn och radikala inslag av sylvassa argument som fick
de högpubertala omogna jävla innebandykillarna i klassen att rodna tyst,
följt av ett "jävla hora" följt av en på gränsen till steriliserande pungspark.





260 poäng senare och med 100 poängs marginal kom jag in på
John Bauergymnasiets IT-mediaprogram, 
och det var ett slags inspirationssjälvmord vad gällde journalism.

K.M, min fd. lärare i textkommunikation,
samt A.N, min fd. lärare i diverse mediaämnen,
är bland de hemskaste människorna jag någonsin träffat,
och utan tvekan de sämsta och mest orättvisa lärarna.
Varför?
Det är en ganska lång men ärlig historia om falskhet och missbruk...
Jag kan dock säga att de är på Top10-listan över människor jag tycker illa om.
Strax under Josef Mengle och strax över Sarah Palin, typ.

Relevansen ligger i att K.A och A.N kastade pilar på mina journalistdrömmar,
 på skoj. Som Dart ni vet, förrutom att jag inte är en Dart-tavla
även om man skulle kunna tro det ibland.




Efter tre år på IT-media programmet blev det en fantastisk student
med snittpoängen 18,5 vilket är asbra, då max (alla MVG) är 2.0.
NÖJD OCH LYCKLIG VAR JAG!

Jag hade sökt i tid till den där sjukt roliga Journalism-högskolan i Kalmar!
Helt perfekt. Bara två timmar bort och en kandidatexampen i journalism,
mitt drömyrke, och sedan är framtiden min räddad.
Another IT-girl will be born!




Efter examen skulle jag börja arbeta försiktigt från grunden som alla andra,
jobba mig uppåt och ha skitkul samtidigt.
Skapa mig själv ett namn utåt, bli attraktiv och efterfrågad.
Tjäna tillräckligt mycket pengar och kanske ännu mer
på ett jobb jag älskar. Framgång och karriär.
Finna en man som jag inte tröttnar på och förhoppningsvis älskar,
och göra min mamma till mormor.

Att få åldras med belåtenhet och utan minsta ångest över allt jag gick miste om härilivet.
Leva min dröm! Nå Nirvana! hallelujah





















Men jag kom inte in i min dröm.
En enorm laddning tro och hopp samt 18,5 poäng räckte bara till att bli 42a reserv
på skolan och programmet jag ville gå. Skulle gå. Måste gå.
Den vita enhörningen som jag skulle rida på till regnbågen plockade upp någon annan istället
och här står jag kvar
med spruckna drömmar som glider mellan fingrarna för regnbågen flyttar sig likt förbannat
ALLTID utom räckhåll
och lämnar mig ensam med nya drömmar. Mardrömmar.


Mardrömscenario 1:
Att bli gravid och knegande med helt okej halvsöt medelsvensson-familj
samt halvtråkigt svenssonjobb och en evig längtan efter helgen fram tills jag dör.

Mardrömscenario 2:
Att ta många små onödiga halvt intressanta kurser, få studieskulder utan att bli någonting
och inte kunna flytta hemifrån förrän vid 26 års ålder, utan karriär.

Mardrömscenario 3:
Att aldrig komma ifrån Hässleholm.




I samtliga ovanstående scenarion ingår det att göra hela min släkt,
familj, vänner och gamla lärare
oerhört besvikna på mig. Hon som hade såna potential...
skulle dom säga och skaka på huvudet.






Det känns faktiskt lite tungt att bli en bitter vuxen med krossade drömmar
och inse att den enda chansen att jag kommer hamna på löpsedlarna,
få en egen Wikipedia-artikel samt bli nationellt känd och eftertraktad
är om jag massmördar 7 - 20 personer utanför en skola eller dylikt,
lyckas fly och får en hysterisk efterlysning på halsen.

Men det kommer jag såklart (förmodligen) inte göra.






Det värsta är att jag djupast inne i mitt lilla cyniska attentionwhore-hjärta
vet att jag är mer än så.
brinnande och mer full av inspiration och längtan än jag någonsin varit av vin,
(och det är rätt jävligt)  vill jag så mycket.
Jag är för fan ett kap, en superstar och ett jävla fenomen.
Ska det vara så svårt att förstå det? 

The question is.
När ska någon upptäcka mig då?






(text & bild Melissa Linde Svantesson)

det lyxigaste jag någonsin varit med om,
där allt serverades på silverfat och man ständigt blev tilltalad som "lady" och "miss"
med en lätt bugning alternativt ett respektfullt leende.

Sick.
Platserna jag sett, maten jag ätit, människorna jag mött...
obeskrivligt. Ingen som inte var där kommer någinsin att förstå,
men jag ska lägga ut bilder snart.

Bilderna kan omöjligt illustrera den totalitära skönhet i hela upplevelsen,
men kanske ge en hint om ungefär hur vissa saker såg ut.

Jag jobbar nu och är smått deprimerad, men jag lägger ut bilderna
as soon as possible.

Handen på hjärtat. tack för att ni står ut

spenderar 20 minuter av 11 timmar pa Zurichs fucking flygplats
med att surfa svindyrt internet där tangenterna sitter pä fel plats,
samt dricker en vatten som kostade 4 euro.

En jobbig kontrast efter att ha behandlats som prinsessan av hela universum i en vecka.
för ja jävlar vilken störd jävla lyx jag har upplevt.
hade inte behövt lyfta ett finger pa hela veckan om jag inte velat.
cant explain.

oh well. är hemma inom 20 timmar om jag överlever natten pa en stol i en flygplats.

UPP TILL KAMP
see ya

för 11 dagar i sommarklänning 


 Malaga


Sardinien


Korsika



Palma de Mallorca


och lite sånt. Det finns inget internet på kryssningen och jag tar inte mobilen med mig
= total semester. Tänker ta många grymma bilder under resan.

Catch ya on the flipside

Jag har inte ens tänkt tanken på en dator på fyra dagar
eftersom jag legat på en strand vid havet hela dagarna
jobba i en glassbar hela kvällarna
och festat hela nätterna.
Träffat lockiga stockholmare i second hand-koftor som kan alla Dylans skivor utantill.
En snål servitör med brunt, mjukt hår som refererar till Bruce Springsteen som "Gud"
och några gamla bekanta.

Se solen gå upp i havet. Få med sig halva stranden hem i skorna.
Flyta bakis bland svalkande vågor och 28 i luften.
Fräknar på armarna.
Göra bananasplit
ta betalt
tacka
stänga
och ut i den varma natten.




Jag har bokat en flygresa till Budapest den 10 Augusti
för att besöka