När någon börjar snacka om LCHF

 

 

 

 

Modet som förminskar kulturer och hittar på

 

Jag har problem med klädmodet. Främst för att det är lika fult som kortvarigt,

men också för att det förstör klassiska stilar och förminskar tidlösa klädeskulturer.

 

Jag tycker synd om genuina hippies eller rockers, när trendiga modepersoner
hänsynslöst reducerar deras uttryck till en modegrej.

Kulturerna som hippies och rockers står för och tror på, blir till en ynka "modelook".

Mode är fantastiskt ytligt. Modepersoner uttrycker att de är "inne".

Det stör mig när Stureplans-brätzen har hippiekläder.

Hippiekläder bör höra ihop med ett politiskt statement och/eller en levnadsstil. Värderingar.

"Jag gillar hippiekulturen. Jag tror på fred och kärlek."

Sedan dyker det upp en konservativ kristen överklass- modebloggare som supportar armén,

klädd i fjädrar från TopShop. Hen lyfter på benet och bajsar på grundtanken bakom "hippie".
Jag tycker inte om det.

 

Samma med rock, läder och nitar.

Det känns som att många klär sig i läder och nitar men klarar inte av att lyssna på rockmusik.

Å ena sidan är det såklart allas frihet att klä sig och uttrycka sig hur de vill.

MEN jag tycker inte om det. Det känns fel. Jag vill att kläder ska uttrycka något.

Och när någon har fjädrar och peace-märken på sig

så vill jag tro att personen är en fredskämpe i själen.

 

Och när någon har skinnjacka med nitar så vill jag tro att personens favoritmusik

inte är Swedish House Mafia utan snarare typ Distillers, Joan Jett eller åtminstone Billy Idol.
Fast skinnjacka + nitar är inne liksom Svenska Hus Maffioso. Ack ja. Fast ack nej.

 

 

 

 

Förresten gick jag runt på stan i helgen och försökte få tag på en klassisk, knälång kjol.

Men alla kjolar är korta framtill och har ett släp baktill alternativt är askorta.

1. Kort framtill + släp baktill är ganska skitfult.

2. Det kommer vara uttjatat innan sommaren är slut.

3. Askorta kjolar passar bara folk som aldrig behöver böja sig framåt eller sitta ner.

 

All heder åt klassiska, tidlösa silhuetter med lång levnad.

Jäkla modebransch som bara livnär sig på kortvariga, fula trender.

 

 

 

 

 Så tycker iallafall jag, samtidigt som jag själv förminskar modeintresserade.

Dumt av mig. Nå väl. Hoppas budskapet gick fram.

 

Ögonskugga

 

Tror jag börjar lära mig.

Och btw: Blå kajalpenna är inte värt sitt dåliga rykte!

 

 

Förresten har jag börjat svettas i armhålorna nu, cirka 10 år efter puberteten.

Har aldrig haft problem med svett i armhålorna innan,

men nu ba... jättemycket. Kan det vara klimakteriet?

 

 

Det första ordet jag ska lära min dotter

Jättekul och en gnutta tragiskt

Bill och Hillary Clinton 1975

Spelar volleyboll och hängar en sommarkväll.

Som ungdomar gör bäst.

 

 

Lite instagrammigt fast autentiskt.

Vet inte varför men jag blev sentimental och glad på samma gång av den här bilden.

asså hanna aaaahhggh

 

Mina vänner är långt borta.
En del på andra sidan jordklotet.

Särskilt mycket saknar jag Hanna Liljekvist i Australien.

Hanna är så jäkla fin.

Ni kan inte ana. Hon är som en dyrbar, sällsynt mineral.

Den dyrbaraste och mest sällsynta av alla mineraler.

Asså. Ja ni fattar.

 

 

Grann är hon osse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Superkraften som behövs idag

 

Jag är väl medveten om att min identitet kan bli förenklad till Feminist-Melissa.

Skälet är uppenbart. Få feminister är så socialt påträngande som jag är.
Dessutom har jag historiskt sett rört mig i traditionellt icke-feministiska kretser.

Som ett provocerande extranummer på den klassiska cirkusen.

Det har genererat starka åsikter om mina starka åsikter.

 

 

Om jag inte själv börjar snacka feminism eller genusfrågor,

så gör någon annan det, eftersom de vet att jag kan och vill prata om det. Hela tiden.

Flera gånger om dagen, varje dag sedan jag var typ 15.

Jag har (metaforiskt) genomgått permanent laserbehandling i mina pupiller,

så att allting jag ser tolkas ur ett feministiskt perspektiv.
Vissa skulle kalla det ett handikapp, men det är egentligen en superkraft.

Förmågan att se och kritisera verkligheten utanför patriarkatets taggtråd.

 

Jag är också medveten om att vissa undviker att konversera med mig
på grund av denna superhjältekraft. Synd om dem.

 

Alla som läser min blogg vet vad de har att vänta.

Jag får sällan arga kommentarer från folk som missuppfattat feminism,

tycker att jag är en slyna eller liknande. Det har hänt, men sällan.
Nästan alla som följer min blogg kan premisserna.

Skulle nästan vilja påstå att alla som följer min blogg är feminister.
Vissa bara i smyg.

 

Ändå följer mig frågan, runt varje hörn, ställd av så många:
Varför? Behövs verkligen feminism i Sverige idag?

 

 

Svaret är JA upphöjt i oändlighet.

I dag ser väldigt många svenskar ner på kvinnor.
Många utan att veta om det och resten utan att erkänna det.

Det finns fler vd:ar som heter Johan än det finns kvinnor på vd-poster,

och många ser inte det som ett problem.

Flickor och kvinnor objektifieras, förminskas, hånas och utnyttjas av män.
För att männen kan. Och det är osynligt för alla som ignorerar.

 

(Bra bok om feministisk filmteori som jag läser nu.
Feminist Auteurs: Reading Womens Films av Geethe Ramanathan).

 

 

 

Sanningen är att feminism behövs i Sverige idag

men än jag själv kan ana. Och mest för att folk inte tror att den behövs.
Därför behövs den bara mer.

 

 

 

 

 

När någon ber om förslag på vad den ska äta till middag

 

Varför?
Jo, för DLBEG! (YOLO på svenska). Funkar sådär.

 

 

Det var något som flög förbi.

 

Jag fick så himla fina gåvor i födelsedagspresent.

Det märks att min familj känt mig i 22 år, för de vet precis vad jag tycker om.

 

Denna sommar firar jag sex år som vegetarian. Jag är inte stolt.
Sex år av att inte tugga på mördade djur. Det är en självklarhet. Inget åstadkommande.

Henrik i min klass har blivit vegetarian. Jag är glad för hans skull.
De säger att våren är här, men jag tvivlar som vanligt.
Våren är inte ens en riktig årstid. Det är bara en övergång från en vinter till en annan.

 

Efter 22 år i Sverige väntar jag ännu på sommaren.
Måste nog acceptera att sommaren jag söker bara går att finna genom att sänka kraven.

Undrar om vinterdepressioner existerar i Maldiverna,

när det är sisådär en 17 grader och molnigt.
Samma klimat som får oss att överlyckligt dansa på balkongen. Typ.

 

Hehe. Livet alltså. Jajjaja.

Här är ett foto på några av mina ögonskuggor.
De till vänster fick jag av dad och Helena i födelsedagspresent.

 

Det blir många lyckliga smink-kalas med mig själv framöver.

 

 

 

Åh det hade varit kul att gå på Siestafestivalen och dansa som stans äldsta fjortis.
Det vore kul att bli fjortis igen.   
Vi får se hur det blir med det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

It's the hard knock life for us

Fan är det för fel med att vara "brudig"?

Breaking bad, quizkampen och foundation

 

Jag har börjat kolla på serien Breaking Bad. Nu är kemi inte längre lika ointressant som idrott,

om vi ska tala i högstadietermer. Ah. Högstadiet.

Högstadiet var som ett tre år långt Quizkampen, med helt olika ämnesområden parallellt.

Vissa mer uppskattade än andra. Vissa kamrater bättre än andra.

Men det hade ingenting med karriären att göra.

Precis som Quizkampen.

 

Nytt foto på mig.

 

Köpte förresten en ganska dyr foundation från Make up Store. Gör inte det.

Deras foundations suger. Förstärker alla imperfektioner och fyller ingen övrig funktion.

Använder fortfarande min 120-kronors foundation från Lumene samt Kicks egen concealer.

Fungerar utmärkt. Ändå är jag 265 kronor fattigare tack vare Make up Store.

More like "Make disaster store".  

icke-update