Rester utav gårkvällens smink sitter ännu kvar som en flottig massa i mitt ansikte
och indolensen sprider sig i min bräckliga kropp. Men vad gör väl det?







Känns som min yttre skönhet går åt helvete allt eftersom den inre växer.

Klockan är tre, det här är nyheterna.

Efter efterfesten beredde jag mig på att promenera en lång bit i den kalla höstnatten.
När dörren slagits igen slog det mig att -
FAN jag bor ju i samma lägenhetshus som efterfesten!
Efter det gick jag cirka fyrtio triumferande steg hem. Inklusive trappor.
Innan jag hann märka var jag hemma och nu sitter jag här
och skriver ett ganska tråkigt blogginlägg om att ha nära hem.
Det kära vänner, är vad vi kan kalla ett antiklimax från er sida.
Men jag är nöjd.

Det var nyheterna med mig, Melissa Linde Svantesson.
God natt.

Häromdagen i en inredningsaffär
letade jag efter någonting som kunde göra min lägenhet mer hemtrevlig.

Då såg jag den.
En broderad grytlapp med motivet en teddybjörn som kramar ett hjärta
Och en text. En snirkligt broderad men kort mening.
Ett påstående. Det stod
”Home is where your heart is”
Hemma är där ditt hjärta är. Hem ljuva hem, typ.

Det pratas om att bygga om konteinerhus i Kalmar till studenthem.
Ja, varför inte? Känner jag.
Home is where your heart is.
Bostadsföretaget Kalmarhem borde kopiera det där citatet och sätta på sina nyckelringar
som tröst till alla bostadssökande studenter
som förgäves trängs på tjugo kvadrat med en pojkvän
i desperat hopp om en större lägenhet.
Alltså såna som jag.
Dessutom med en hyra som jag lånar pengar ifrån staten för att kunna betala.
Ändå ska jag vara glad att jag får bo i Kalmar och slipper pendla,
och att jag inte behöver bo i ett konteinerhus.

Snart ska jag hem till Skåne
och sen ska jag hem till Kalmar igen.
Enligt Skatteverket är den där sunkiga ettan mitt hem,
men enligt den broderade grytlappen är det någon helt annan stans.