Sagan om hur jag blev feminist.
När jag var tretton år berättade jag för fyra tjejkompisar
att jag hade fått min första orgasm.
De satt nyfikna och förundrade och ställde frågor om hur det gått till.
Jag berättade och de verkade tycka att ämnet var väldigt spännande.
Ingen vågade erkänna att de någonsin rört sig själva på det sättet,
men det visste jag att de hade. I hemlighet.
Snacket ägde rum en fredagkväll.
Måndagen efter hälsade inte tjejerna på mig i skolan.
De kollade istället äcklat på mig, viskade vidare och skrattade.
Jag fattade direkt och kände en kraftfull stöt av skam. Det sved i tårkanalerna.
Min lilla onanihistoria spred sig och alla "populära" tjejer frös ut mig ganska brutalt.
Killarna sade att jag var en äcklig hora men frågade ändå om jag ville knulla.
De var väldigt elaka. Det var i sjuan.
Jag var högpubertal och hade jävligt dåligt självförtroende
så jag började ta ut min skam och ångest på olika okreativa sätt.
Jag gick upp mycket i vikt, sökte desperat bekräftelse av killar, skar mig,
skrev långa texter om hat och dödslängtan, klädde mig i excentriska utstyrslar och så vidare.
Det höll på ett tag.
Att killarna viftade med sina små penisar i skolkorridoren,
skrek högt under lektionerna att de skulle gå och runka på toaletten,
svinade loss, skrek KNULLA, KUK och juckade mot allt som rörde sig (eller inte rörde sig),
spelade ingen som helst roll.
Det jag hade berättat för mina vänninnor var enligt högstadiets normer
fullständigt oacceptabelt.
(Jag vill tillägga att jag nog hade mått ännu sämre under min lilla tid som mobboffer,
om inte Hanna Liljekvist hade varit min bästa vän oavbrutet under hela tiden.)
Plötsligt slutade jag trycka säkerhetsnålar genom huden. Jag bara tröttnade.
I fjortonårsåldern utvecklades jag till en slags radikal oberoende råfeminist,
som ett slag tillbaka mot det lilla trauma jag genomlidit.
På min "blogg" på lunarstorm skrev jag skitlånga, asförbannade feministiska texter
om hur jävla orättvist allt var och hur idiotiska vidriga onda hemska svin män är.
Det var skönt. Hundratals personer läste och jag fick mycket hat och kärlek i respons.
Debatterna jag skapade var jävligt stimulerande.
Flera av de unga tjejerna som läste min starka blogg slutade ta skit
och blev feminist som jag.
Dessa tjejer är så vitt jag vet fortfarande feminister som inte tar skit.
Snart övergick skälsorden Äcklig fitta/hora i skolan över till Feministjävel/feministhora.
Men istället för att äta, deppa och skada mig själv
så skrek jag tillbaka, argumenterade och provocerade.
Jag var inget offer längre utan snarare en liten eld som de kastade bensin på.
Stolt som fan var jag.
Och jag har varit feminist sedan dess.
Epilog:
Tjejerna som var hemskast mot mig är nu antingen tjocka eller har anorexi.
En är förlovad med en kille som bär keps och kör EPA-traktor.
En jobbar i Norge och använder alldeles för mycket "Brun Utan Sol".
Jaha, så varför ville jag skriva allt detta? Det är ju tabu att skriva personliga saker!
1. För att jag aldrig gjort det förut.
2. För att jag känner att det behövs.
3. För att jag nyss såg filmen "Tusen Gånger Starkare". Gör det så fattar ni.
Tack för mig.
är du inte röd när du är ung så har du inget hjärta.
HÅR!!!
Klockan 04.30 imorse fick jag en uppenbarelse.
Den var exakt såhär
http://www.youtube.com/watch?v=7dyl0j3WU6Y&playnext=1&list=PLD87419765C04D402
Kunde inte lägga in klippet direkt i bloggen eftersom någon bestämt det
så klicka på länken!
Oh say can you see my eyes?
If you can then my hair is too short.
Jag ska aldrig klippa mig igen.
Kort hår är jävligt 1990-2010. Been there done that what's next? Hair is.
Tjejen, killen & Norsken igen!
Bara få se sjukt läskiga rysare eller pinsamt korkade kärlekskomedier i resten av ditt liv?
Kvällens ämne i mitt radioprogram är PEST ELLER KOLERA,
och ni som längtat efter att få höra Gurra dissa ännu ett djur
kommer få en chockande överraskning.
Missa inte TJEJEN, KILLEN & NORSKEN klockan 21.00 ikväll på
Http://radioshore.se
Min konstiga halvkompis som gjorde allt på sitt sätt
Jag hade misstänkt hennes lilla efterblivenhet ett tag,
men det blev helt klart för mig då hon skulla maila en turk hon träffat i Turkiet
(detta var under mailandets stora genomslag).
Som den skeptiska tioåring jag var kikade jag över hennes axel medan hon skrev mailat
och blev väldigt förbryllad över vad jag såg.
1. Hon skrev på svenska
2. Honanvändeintemellanslag
3. Hon avslutade varje rad med ?????????????????????
Jag sade argt åt henne att hon skulle skriva på engelska.
Hon svarade att hon inte kunde det språket.
Jag visade henne hur mellanslagstangenten fungerar.
Hon svarade att det var jobbigt att trycka på den hela tiden.
Sedan försökte jag pedagogiskt förklara frågetecknets funktion för min jämnåriga halvkompis,
men hon vägrade lyssna för hon tyckte ??????????????????? såg fint ut.
Så vi började slåss om saken.
Jag minns att jag slog henne i ryggen och att hon rev och knep min arm.
Sedan skickade hon cp-mailet precis som hon skrivit det.
Det blev slutet på vår halv-vänskap.
Sex år senare hamnade vi på samma sommarjobb, i en glassbar.
Där var reglerna sådana att vi skulle ha EN servett runt varje glasstrut.
Istället tog hon typ SJU servetter. När jag förklarat för henne att det var slöseri
fick jag en obehaglig Dejá Vu då hon arrogant svarade "Ja men jag gör på mitt sätt."
Fan vad jag hatade henne.
Först nu har jag kommit över det och tänker;
Vad skönt det vore att vara lite korkad och skita fullständigt i alla bestämmelser.
Bara göra på "mitt sätt" hela tiden.
Hon fick dock aldrig något svar från turken
och hon fick sparken från sommarjobbet ganska snabbt.
Jag vet inte vad hon gör nu för tiden, men det sista jag hörde var att hon ville bli socionom
för att det lät fint??????????????????
korkat blogginlägg
Sitter i skolan med Maja i min klass... Ganska lång föreläsning... tre timmar.
Det handlar om statsvetenskap.... Gäsp....
Idag har jag och Adrian i min klass likadana tröjor omg pinsamt...
Fast han e rätt söt... De e min RAMONES t-tröja.
Har stentvättade jeans till som kosta 199kr på CUBUS hehe budget...
Jaja de va väl allt... PUSS KRAM // MELISSA
<----- gammal bildNågonting har förändrats
Mitt liv har förändrats.
Jag har förändrats.
Allt har förändrats.
Jag är inte ledsen men det känns lite konstigt. 
Captain Melissa Sparrow & Camper Pan
Min sista cheeseburger. Nu är det jag som varit vegetarian i tre år. 
Jag och Janina i Paris.
Jag skitsöt sommaren 2006, med mitt all time favorithalsband forever R.I.P.
I wonder
simpel skägg-ekvation
= Söt och snäll
...
Dave Navarro med skägget synligt
= Ful och stinkande
lura i Khadafi LSD istället
Tänk om de la ner lika mycket tid, pengar och energi
på att verkligen lösa problemen istället.
NÅGRA FÖRSLAG JAG HAR SOM ALTERNATIV TILL KRIG
1. Bjud Khadafi på blandsaft och en semla. Skapa förtroende.
2. Prata lugnt och sansat och försök komma fram till något.
3. Anställ en jävligt charmig och socialt överbegåvad person (typ Jag)
som kan diskutera, resonera, kompromissa och argumentera.
Ställer sig Khadafi ändå på tvären i någon slags försenad trotsålder?
4. Manipulera
5. Använd hypnos
6. Lura i honom LSD
7. Muta
8. Böna & Be
eller vad fan som helst - men kriga? Döda? Bomba och förstöra?
Seriöst - Vad fan?! Det finns snällare och smartare alternativ.
Nu är det år 2011 men världen krigar som om vi inte lärt oss någonting.
Krig är bara såååå ute. Fatta.
Att slå hårt mot hårt gör bara ont.
Khadafi behöver kanske bara lite moderlig kärlek
eller professionell tvångsvård på en psykansalt.
Jag tror att krig och bombningar ligger så nära till hands
för att väldigt många människor har ett behov av att döda och förstöra.
Det pirrar till lite skönt att skjuta ihjäl folk. Både i nordafrika och mellanöstern.
Soldaterna njuter av våldet i hemlighet
och regeringen får någon slags pervers orgasm av makten.
Ungefär så.
en fin bild från i lördags
Hanna (i mitten) och jag blev bästisar i mellanstadiet,
sedan blev vi pupertala enemies i högstadiet,
för att sedan hamna i samma klass på gymnasiet och bli bästisar igen.
Vi är absolutely stunning och vi fyller 20 i år.
världens vackraste död
Hon var världens vackraste och väldigt framgångsrik.
Hon gifte sig åtta gånger och var polare med Michael Jackson.
Bröt ryggen fem gånger, fick en hjärntumör och hudcancer.
Hon blev äldre. Nästan gammal.
Sedan dog hon.
För det gör alla.
Steg mot att bli mer intellektuell (och mindre trög slacker)
- Ha DNs hemsida som startsida i webbläsaren istället för facebook
- Check! - Läsa böcker som inte är chicklitt
- Check! (sedan jag läste Djävulen Bär Prada 2007)
Sedan har jag inte kommit längre.
...
Ni vet känslan av att skjuta upp någonting som måste göras,
och sedan ta itu med det och ha det överstökat?
Så jävla skönt och befriande.
Exakt så känns det att ha uppdaterat bloggen efter en veckas pinsam tystnad.
Jag har haft 60årsfest med MAMMA. Ingen av oss fyllde 60.
Det var fantastiskt roligt och det finns så många jag måste tacka,
men ingen nämnd ingen glömd. Så jag tackar ALLA!
Opersonligt som fan, men det blir enklast så.
Tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack
tack tack tack tack tack tack tack tack tack TACK
till ALLA som medverkade i lördags, och tack för alla fantastiska presenter.
kärlek!
music beyond beautiful
Pure sex.
tight
Tog nyss på mig ett par gamla byxor som krympt i tvätten.
Problemet är att jag inte tvättat dem sen sist jag bar dem.
Måste sluta skylla på att kläderna krymper i tvätten.
Jag har nu officiellt blivit lite tjockare.
Shit happens.
Idag fyller min mamma 40
Fast när denna bild togs var hon bara 39
En farlig pärs
I andra klass på lågstadiet
älskade jag att skriva små dikter i mina linjerade skrivböcker.
Jag rimmade alltid på "Veckans Ord".
En gång var Veckans Ord ordet Sanning. Då fick jag problem.
Första gången någonsin fick dikten om Veckans Ord utebli.
Min lagom stränga lärarinna som vi kallade Fröken Eva
skrev då en dikt i min skrivbok istället.
Längst ner i kanten av sidan och på sniskan skrev hon:
Det var en liten snärta
som bad mig skriva en vers
Jag kände i mitt hjärta
"Det blir en farlig pärs"
Jag tänkte och jag tänkte
Knappt så tiden räckte té
Men hur jag ville skriva
så blev det dock på sne.
Skrivboken hamnade i brännbart avfall för längesen
men den dikten glömmer jag aldrig.
Det känns att leva
Referat, examinationer och höga ambitioner.
Hård kritik och tenta i rättsjournalistik.
Förvaltningsdomar och tvistemål,
Paragrafer - Tryckfrihet - SKÅL!
Kan bara plugga och vänta
på nästa fantastiska tenta.
som helt naturligt medför den grövsta tentaångest.
Försöker koncentrera mig men nyheterna stör;
Katastrof i Japan och jättemånga dör.
Det är vår men svinkallt och krig överallt.
Jag har inte tid att tänka på jordens undergång.
Jag har mina egna katastrofer.
Smutset i min lägenhet ligger i lager.
Har inte råd med wettextrasor.
Brödtexten var bra men inte ingressen.
Får acneutslag i pannan av stressen.
Blek och ful utan råd till smink eller hårfärg.
Sover ihopkrupen med knäna mot bröstet.
Vill sova hela tiden.
Bryter ut i störtgråt för minsta lilla grej.
Det känns att leva.
ibland är det svårt att motstå frestelsen
facebook is going down like lunarstorm
och har nästan lika många gånger klickat igenom någons meningslösa bilder
utan att fatta vem fan personen är. Då klipper jag navelsträngen.
Sedan är det någon som skriver att dom äter någonting.
Någon har varit ute och sprungit och ska kolla på "BB".
Någon har blivit singel och 38 brunstiga killar gillar
och någon spammar att man ska rösta på personen
i en tävling där personen kan vinna en Iphone 4.
Jag skriver ner det i min anteckningsbok under rubriken "SAKER JAG SKITER I"
och klickar på Unfriend.
Jag vet, jag vet. Problemet ligger hos mig. Hur orkar jag klaga? Och så vidare.
Jag borde kanske bara ta bort mitt facebook-konto helt och hållet.
Facebook har trots allt blivit som lunarstorm
när alla plötsligt fick gratis pro, det bara var spam på klotterplanket
och "LAJV-fältet" enbart innehöll typ
citat Ngn kååt flicka som vill snacka? ;) ;) ;) ;) slutcitat.
Allting har ett slut.
ps.
Jag är inte dum i huvet.
ds.
avsked som kvittar
I brist på intresse har jag eliminerat 32 av mina facebook-kontakter från A till C.
Proceduren går att jämföra med att rensa ett avlopp.
Nä det var väl att ta i.
Det är snarare som att rensa garderoben,
där vissa plagg inskaffas i impuls men glöms bort lika fort
för att sedan bara ligga där utan att fylla någon funktion.
Då går jag och lämnar den rutiga blusen till röda korsets second hand.
Eller tar bort en nästkusin till min förr-förr-förra pojkvän och tänker
"hur fan hamnade du där?"
Ett skepp kommer lastat med kärlek och beröm
om hur mycket jag hatar CSN och föraktar 40+ män med bekräftelsebehov.
Men jag kan inte.
Aftonsolen skiner mig i ögonen genom fönstret
och gör mig generat fnittrig i kärlekrus över allt som är vackert.
För omväxlings skull ska jag hylla medmänniskor som förtjänar det,
istället för att förtala människor jag avskyr.
Visst är det lite bilddagboken/lunarstorm-feeling över hela fenomenet
MEN DET SKITER JAG I!
Ett skepp kommer lastat med kärlek och beröm till
Gustav Holmström för att han är ett sällsynt sällskap,
att ha en hård festkväll med, intensiva diskussioner, pluggsessioner
eller göra absolut ingenting. Det är ändå givande på ett oförklarligt vis.
Hanna Liljekvist för att hon fortfarande minns mig mot alla odds,
och är min närmaste vän oavsett vad. Och jag kommer alltid vara hennes vän.
Det vet vi utan att någonsin behöva säga det.
Mamma Svantesson för att hon är den finaste mamman jag vet.
Inklusive de jag sett på film.
Daddy Barisano för att han är så hjälpsam, stöttande och rolig att hänga med.
Vill även tacka honom för att ha gett mig dessa karismatiska gener och slanka spiror.
Johanna Dahlén för hennes beundransvärda osjälviskhet, det vackraste inre och yttre,
intelligens, moral och allmänt underbara galenskap.
Och så vill jag ödmjukt hylla min baby.
För hur han får mig att le, för hur han kysser mig och tar hand om mig.
För hur han gör mig glad, arg, sur och glad igen. Och kysser mig. Igen.
Och för hur härligt det är att sova bredvid honom
oavsett om han har tagit hela täcket.
Det är sant.
Så.
Nu har jag varit kärleksfull och tacksam nog för i år.
Återgår till mitt gamla vanliga jag.
Now fuck off
it's funny because it's true
Nu jävlar
Jag har druckit whisky med stjärnformade isbitar
och dansat precis som Uma Thurman i Pulp Fiction.
Precis så har jag dansat.
Alla har ett hungrigt hjärta.
Miss. Anpassad
för visst gör det ont när knoppar brister. Bokstavligt och metaforiskt.
Fingrarna är lila istbitar men jag svettas under koftan.
In och ut ur affärer på stan.
In och ut.
In och ut.
In och ut.
Jag gillar att lyssna på Misfits när jag går på stan.
Alla människor jag passerar är så mysigt ovetande
om att jag lyssnar på att mörda bebisar och våldta mammor,
på ett komiskt nonchalant förbjudet vis.
Ibland tror jag att klädkedjornas skyltningsansvariga spanat in mig.
Skyltdockorna brukar bära liknande outfits som jag bar för några månader sedan.
Vet inte om jag finner det smickrande eller förnedrande.
Plaggen sitter mycket snyggare på de anorektiska plastdockorna.
Men där går jag och tittar på outfits med misfits.
In och ut.
In och ut.
In och ut.
Slut.
la primavera
Det finns två och enbart två känslor som jag älskar att skriva om.
Dessa två är Vårkänslan och Festivalkänslan.
Saknad är också ganska lätt att dikta ihop någonting om.
Alla andra känslor är svåra att skriva om utan att förringa eller överdriva.
Särskilt kärleken.
spontan överlycka
Jag älskar musik.
Jag älskar galenskap.
Jag älskar hetta.
Jag älskar gemenskap.
Jag älskar festivaler.
Jag älskar zigenarmusik.
Jag älskar att prata med ungrare, holländare, fransmän, italienare, romäner och britter.
Jag älskar sjukt god mat i oändligt utbud.
Jag älskar billig kall fatöl och cider.
Jag älskar The Rabbit Hole.
Jag älskar Johanna och Roger.
Jag älskar partytältet där de spelar uttjatade radiohits och dansar på borden.
Jag älskar Mainstage.
Jag älskar alla hundratals shoppingstånd.
Jag älskar Budapest.
Jag älskar Sziget och det senaste bandsläppet.
PULP | INTERPOL | THE NATIONAL | JUDAS PRIEST | MOTÖRHEAD | SMASH MOUTH | CHEMICAL BROTHERS | GOTAN PROJECT | DIZZEE RASCAL | MARINA AND THE DIAMONDS | SKUNK ANANSIE | HURTS | THE BLOODY BEETROOTS DEATH CREW 77 | HADOUKEN!| CRYSTAL CASTLES | AFROCUBISM | ELIADES OCHOA | FLOGGING MOLLY | GOGOL BORDELLO | SONATA ARCTICA | TRIGGERFINGER | GORAN BREGOVIC WEDDING AND FUNERAL BAND | LES HURLEMENTS D’LÉO | DEBOUT SUR LE ZINC | OJOS DE BRUJO | ROTFRONT | VERDENA | SÖHNE MANNHEIMS
Det är bara helt galet och nästan för bra för att vara sant.
Jag dansar på blinkande partymoln.
Bilder från mitt Sziget 2010
Mitt hjärta ba BOOM!
mammaflodhäst pussar tjock bebisflodhäst på rumpan
kärlek
