vad har nästan alla sexualbrott gemensamt?
Män våldtar kvinnor i alla länder, i alla kulturer, i alla kläder.
Oavsett om det är en stupfull 15-årig flicka i Sverige,
en halvnaken strippa i Thailand
eller en burkaklädd hemmafru i Afghanistan
så finns det män i dessa kulturer som våldtar kvinnor.
Enligt 2011 års statistik från UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime)
så skedde det ungefär lika många fällda sexualbrott per capita i Canada som i Israel
så skedde det ungefär lika många fällda sexualbrott per capita i Canada som i Israel
som i Finland, Jamaica och Nya Zeeland (cirka 65 våldtäkter per 100 000 personer).
Och jag skulle tro att kvinnors kläder skiljer sig brett mellan dessa länder.
Så den gemensamma nämnaren i sexualbrottsfall stavas ALDRIG kläder.
Den gemensamma nämnaren stavas först och främst M-Ä-N
och i det långa loppat stavas det "sociala strukturer".
Länk till den internationella sexualbrottsstatistiken, översta excel-dokumentet på sidan:
Sexualbrott = Våldtäkt och sexuellt ofredande på vuxna och barn.
Varför skriver jag detta?
Jo, för att jag är rädd varje gång jag går ensam på kvällen.
Jo, för att jag är rädd varje gång jag går ensam på kvällen.
Det är en obehaglig klyscha att leva i. Och jag är inte rädd för en enda kvinna.
Inte ens kvinnor i stora gäng.
Jag är naturligt rädd för alla män jag möter ensam på kvällen.
"Endast" en tanig bråkdel av alla män är benägna att begå sexualbrott,
men jag är ändå rädd, för det händer hela tiden och har alltid gjort.
Jag vill inte vara rädd och begränsad i mitt liv
bara för att män får lära sig att de har frihet till kvinnors kroppar,
genom sexistisk humor, våldtäktsskämt, porr, uppfostran, bemötanden och sociala strukturer.
För att kvinnor inte är jämställda män och inte bemöts med samma respekt.
Det leder raka vägen till bilden av att kvinnor inte äger sina egna kroppar.
Men det är aldrig kvinnans, tjejens uppgift att skydda sig, att INTE gå ensam hem på kvällen
att INTE bli för full, att INTE bete sig eller klä sig eller existera.
Männen ska inte bli uppmuntrade att ta sig såna friheter.
Till er män som läser detta: Ta er inte såna friheter (för helvete).
Jag tror stenhårt på att det är samma män som drar våldtäktsskämt och tafsar
som också är benägna att våldta. Därför kan vi inte acceptera sånt beteende
och sen bli förvånade över att män faktiskt våldtar kvinnor i praktiken också.
Våldtäktsmän är nästan aldrig diagnostiserade med mentala funktionshinder.
Inte heller är män djur som inte kan hantera sin drift.
Det är blott en hopdiktad skräcksaga.
Vi kan inte be tjejer akta sig och skratta åt killar som drar respektlösa kvinnoförnedrande skämt
och samtidigt tycka våldtäkt är förjävla sjukt. Allt hänger ihop.
Sexualbrott av män på kvinnor går inte över på en dag.
Det är en del av djupt konstruerade sociala strukturer som vi måste motverka.
Och att förstå det är första steget.
ps. måste jag skriva att det "faktiskt finns kvinnor som utför sexualbrott också" och att
"många män faktiskt inte ens tänkt tanken att våldta"
eller kommer jag få påminnelse med posten annars?
ode to the bouncer
Det är möjligt att jag lagt upp denna innan,
men det är en av de snyggaste musikvideorna någonsin
och en riktigt bra låt med en kaxigt skön text. Det går inte att få nog.
So you can play karate? You thick illiterati
I'm a black belt in life, so go home to your wife
Men Melissa varför måste du vara så extrem hela tiden?
Låt mig referera till Dolly Parton:
För ingen har blivit ihågkommen genom att alltid stillsamt gå åt det håll vinden blåser
och på facebook lägga upp bilder på leende katter med texten
"livet är för kort för att klaga".
Livet är fört kort för att INTE klaga, säger jag.
Inte klaga kan jag göra när jag är död.
Det är nu jag kan göra allt annat.
Rimlig skildring av kampen för mäns rättigheter
I min klass i Kalmar frös jag varje dag
Hej!
Nu har jag fått fler kompisar på tre veckor i Lund än under tre år i Kalmar.
Jag har inte ändrat någonting med mitt beteende.
Skillnaden är att Lund är mycket varmare, rent socialt.
Att ta sig in i en bekantskapskrets i Kalmar
var som att ta sig igenom gatloppet i Gladiatorerna (milt överdriven men relevant liknelse).
Grupperingarna i min förra klass var huggna i sten från första skolveckan
och sedan dess var ryggarna permanent vända utåt.
Så jag undrade vad det var för fel på mig?
Jag var ju bara en nybakad liten bulle som ville träffa folk och ha kul.
Inte kämpa mig fram för att få plats i den exklusiva elitklubben.
Kände mig hellre ensam, så det gjorde jag ju.
Kalmar var så fruktansvärt stängt och kallt, förrutom fyra fantastiska tjejer
som också gick runt som små nybakade bullar i en frysbox ett tag,
innan vi hittade varandra och tinade varandra och blev vänskaps-kära.
De och en till person i klassen blev ljuset i den mörka Kalmar-tunneln.
Jag är inte anpassad till kalla sociala klimat och vill inte tränga mig på
när jag känner av ovälkommande vibbar.
Lund och Skåne är varmt och gosigt.
Det är möjligt att sätta sig vid ett bord med främlingar,
och bli välkommen att vara med i samtalet.
Det skönt att äntligen slippa känna sig utanför
varje gång "elitgruppen" i klassen har fest och utesluter en fjärdedel utan att blinka.
Och alla jävla klass-anekdoter och internskämt som jag aldrig var en del av
och klasskamrater som efter 2,5 år fortfarande inte hälsade (ja, trots ögonkontakt).
Tror ärligt talat, att av 60 klass"kamrater" så var det säkert 15 stycken
som jag aldrig pratade med. Under TRE år!!!!!!!!!!!!!
Så jävla iskallt.
Jag kommer aldrig glömma den dagliga otrevligheten i Kalmar
och känslan av att inte vara välkommen in i gänget eller ens in i klassen.
Jag är tacksam att jag får slippa den kylan.
Världen är vackrare härifrån och livet lättare att leva här
i min gosiga ugn med andra bullar.
hej hej!
Lund jag är inuti dig
Gillar hur tyskar ibland uttalar bokstaven D som T så det låter "Lunt" istället för "Lund".
Finns fler tyskar än svenskar så de kanske har rätt?
vanlig kärlek
Alltså, alla kommentarer om denna låt och video handlar om LBTQ-grejen.
Men allt jag kan se är kärlek. Inte lesbisk, inte bi, trans eller queer.
Bara pur kärlek och nyförälskelse
som när det knappt går att andas i denna överladdning av kärlek som hjärtat kastar ut.
Som när lungorna och benen gått på semester och kärleken vikarierar.
Tycker inte att gay kärlek existerar. Kärlek är kärlek.
Ändå, om detta hade varit en stereotyp kille-tjej-kärlekshistoria hade det känts "meh tråkigt"
men nu är den generella reaktionen NAAWW!!! <3 <3 <3 blandat med diskussioner om politik.
Men så är det bara vanlig fin kärlek mellan två.
Politik ska ge fan i kärlek.
Politiken styr och ställer allt som har med lagar och siffror att göra,
men mänskliga grundkrafter som KÄRLEK,
det kan inte regleras eller plockas bort ur en budgetplan.
Precis som ozonlagret fast starkare.
VARNING: EN BILD PÅ IGGY POP MED TILLHÖRANDE PENIS
Sa ju det.
Om tatueringar och karriärsval
När vi är unga och vill tatuera oss säger alla
"NEJ gör det inte du kommer ångra dig du kommer aldrig kunna ändra dig!"
"NEJ gör det inte du kommer ångra dig du kommer aldrig kunna ändra dig!"
men när vi är 18 förväntas vi bestämma vad vi vill jobba med,
helst i resten av våra liv. Då ska vi välja karriär.
Jag är mycket hellre 45 med en fjantig tatuering som jag gillade när jag var yngre,
än 45 och fast på ett jobb jag avskyr men var tvungen att välja när jag var ung.
Dagens recept
Melissas vegmacka:
Majonäs, massa ost och massa grönsaker. Kanske lite svartpeppar.
Lägg ingredienserna mellan två skivor bröd.
Drick med valfri dryck. Jag valde persikojuice, men det var inte jättegott.
Lägg ingredienserna mellan två skivor bröd.
Drick med valfri dryck. Jag valde persikojuice, men det var inte jättegott.
Kan tänka mig att typ Coca cola passar bättre. Coca cola passar till allt.
Sen blir ju allting godare om det äts utomhus.
Kanske för att vi alltid åt utomhus förr i tiden.
barnfrihet
Ibland känner jag mig som den enda 22,5-åringen med fungerande livmoder (tror jag?)
som aldrig tänkt en seriös tanke på att göra, föda eller ta hand om ett barn.
Tänk så kommer jag aldrig att utveckla några så kallade modersinstinkter.
Kan inte ens ta hand om en sten.
Jaja.
Mer tid åt mig själv. Skönt.
Och så kan ju det där barnbidraget gå till någon som faktiskt förtjänar det.
På loppis i Lund
Lund måste ha Sveriges åtminstone typ fjärde bästa loppis och second hand-utbud.
Bra för den interna ekonomin, dåligt för det externa utrymmet.
Har bott i Lund i fem dagar nu och har fortfarande ingen aning om var jag ska göra av alla mina grejer.
Hur kan det finnas så mycket yta i Ryssland men så lite i min lägenhet? :(
Världen är inte rättvis nånstans.
Om kungar och drottningar
Först skrev jag denna text men sen tänkte jag att spoken word... det är ju en bra grej.
Kommentarer om vad jag själv äter och hur jag äter det undanbedes.
Ingen behöver oroa sig om det. Oroa er om varför så många tjejer inte vill äta istället.
Tjejer måste sluta snacka skit om hur andra tjejer ser ut
För att råda bot mot samhällets besatthet av kvinnors utseenden,
så måste först och främst vi kvinnor sluta recensera andra kvinnors utseenden.
I synnerhet klanka ner på.
Vi borde inte kommentera för en kompis, när en tjej med ovanligt stor rumpa går förbi
och vi borde inte yttra oss om när en tjej inte matchat sin foundation med färgen på sin hals.
Vi måste sluta stirra när en tjejs klänning knappt når nedanför rumpan
och vi kan inte fortsätta spekulera i våra väninnors viktuppgång.
Jag hatar när tjejer snackar om en snygg kändis eller bekant kvinna,
och det låter "Hon har så himla skön klädstil och fint hår... men alltså hennes ögonbryn?"
Många av oss har ett starkt behov av att hitta fel på andra.
Det är så himla destruktivt. När vi själva pratar så om andra
så kommer likt fan andra att sitta och försöka dissa vårt utseende när vi inte hör.
Varför gör vi så då?
Omgivning och uppfostran - Ja! Samhället och media har uppfostrat oss att vara ytliga.
Vi SKA bry oss om hur andra ser ut. Våra vänner gör det, och vi blir som vi umgås.
Konkurrens - Ja! Eftersom vi vuxit upp i en ständig strävan att vara så snygga som möjligt,
så blir vi osäkra när vi inser att vi aldrig kan vara nöjda med hur vi ser ut.
Att hitta fel hos andra är mirakelmedicin mot dåligt självförtroende.
Men vi måste sluta med det. Vi tjejer, kvinnor, vi är det främsta offret för utseendefixeringen.
JAG VET ATT KILLAR OCKSÅ ÄR DRABBADE
men kravet på kvinnors yttre är högre, och straffet om vi misslyckas är hårdare.
Vi kan inte förvänta oss att killar ska hoppa ner från sina höga hästar
för att gå vid vår sida, när vi själva går och lägger krokben för varandra.
Det funkar inte så.
Här är en ovanlig bild på mig helt utan smink, som jag tog på tåget idag.
Tack vare samhällets krav på och besatthet av kvinnors utseenden
så kommer jag aldrig tycka att jag är tillräckligt fin utan smink.
Jag föddes med det här ansiktet, men kommer aldrig tycka att det är bra nog.
Jag går runt och hoppas att jag slipper träffa någon jag känner,
för jag vill inte att dom ska veta hur jag egentligen ser ut.
(obs: har lite rester av gårdagens mascara kvar under ögonen och ett instagramfilter,
är inte redo att publicera mig själv utan både smink och filter än)
Vi kvinnor, mer än hälften av jordens befolkning, måste vara förändringen vi vill se i världen.
Männen har makten nu, och de kommer aldrig lämna över den. Vi måste ta den.
Och jag föreslår ett steg i taget framför att elda upp statshuset.
Att sluta raka armhålorna, sluta bära smink och börja stjäla utrymme är inte lätt
men att sluta snacka skit om hur andra tjejer ser ut
det är fan det lättaste och minsta vi kan göra för varandra.
Jag har för fanken blivit en sån där socially awkward person
Hej! Nu har jag börjat på ett nytt universitet, ny klass, ny stad och ny bostad. En såndär korridor.
Det innebär många nya människor.
I åldrarna bebis fram till för ungefär tre år sedan var jag socialt utmärkt. Charmig och vältalig.
En sån som aldrig har några pinsamma tystnader och som de flesta gillar att snacka med.
Eller tragga, som vi säger i Skåne.
Första gången jag flyttade hemifrån var det till ett stort kollektiv med 30 studenter.
Jag blev kompis med alla utom en, inom loppet av ett dygn.
Numera är jag lika bra på att snacka med folk som kungen är på att hålla tal.
Det har alltså verkligen banat till en karrär i social inkompetens.
Socially awkward deluxe 2000.
Jag vet aldrig vad jag ska säga till folk under 50.
Folk över 50 är det bara att fjäska på och vara övertrevlig. De köper det.
Men folk under 50 är svåra. De har högre krav än så, inbillar jag mig
Jag överanalyserar ALLA nya sociala interaktioner jag har, särskilt det första mötet.
Och jag lyckas alltid säga fel saker.
Exempelvis idag, när jag har flyttat in i en finfin studentkorridor som ägs av en nation med
KLAR OCH TYDLIG rikting mot socialism, antirasism, frihet, kultur, estetik och jämställdhet.
I köket träffar jag en av grannarna för första gången, och vi berättar vad vi pluggar.
Jag pluggar Masters of Arts in Film and Media Production, heter det.
Han pluggar något i stil med Datalogistik. Fancy, säger jag.
Hehh, säger han.
Sedan blir det tyst i en nanosekund, jag får panik och får för mig att försöka vara sådär skönt cynisk,
och säger "Ja det är ju tur att vi inte pluggar typ, konst iallafall"
Sedan kommer jag på att det var det näst sämsta jag kunde säga i situationen,
det allra sämsta vore "du ser ut som en bajs och jag har bajs i rumpan".
Men jag sa det näst sämsta.
Hans reaktion: "Vad sa du? Konst?"
Panikartad Melissa:
"Ja asså hehe så man måste förklara för alla vad man egentligen vill jobba med hehe"
Som om konstnär inte var ett yrke. Det vet jag ju att det är! Jag ville bara vara kul.
Jag är så dålig.
Efter det banade det så kallade samtalet bara nedåt i en avgrund av tjära,
och nu är det skitstort raveparty i källaren, folk där nere jublar
så att det hörs till mitt rum på fjärde våningen. JAG VILL OCKSÅ REJVA!
Men jag vågar inte visa mig offentligt och riskera att vara dålig.
Jag som var Hässleholms självutnämnda partydrottning en gång i tiden.
Såhär ser mitt nya studentrum ut just nu.
Mer än hälften är kläder.
Och såhär ser jag ut just nu, eller iallafall igår.
Jag vill börja bete mig som folk igen,
och ha trevliga konversationer med nya människor,
men klarar inte av pressen av att göra ett gott första intryck.
Det kan väl inte vara en störning när jag är fullkomligt medveten om det.
Äh. Det är nog bara en fas.
Vi kan bara hoppas att det inte är FAS 3, för alla vet vad som händer efter det
*drar pekfingret över halsen*.
Vi kan bara hoppas att det inte är FAS 3, för alla vet vad som händer efter det
*drar pekfingret över halsen*.
dagens insikt
Om alla brydde sig om hur jag ser ut
lika mycket som jag tror
så hade ingen brytt sig om hur de själva ser ut
för det gör inte jag.
Sedan har jag ju alldeles för mycket kläder,
vilket ändå aldrig känns som tillräckligt mycket.
Omg twitter!
I ära till mitt nya, hippa liv i Lund har jag anslutit mig till Tweetfabriken.
@melissacolor! Följ mig om ni vill.
@melissacolor! Följ mig om ni vill.
