Skrev en dikt inspirerad av Tom Paxtons "What Did You Learn In School Today?".

 

 

 

Vad har jag lärt mig för viktigt idag?

Vad har jag lärt mig idag?

 

 

Jag har lärt mig att vi har demokrati
Att landet styrs av alla vi
Fast riksdagsmän är jättesnälla
och bestämmer allt som måste gälla
Hjälper oss med det mesta
Vi vet ju inte vårt eget bästa

 

 

 

 

Jag har lärt mig att liberalism gör mig fri
Och separerar mig från ni
Med egna pengar att addera
Så att jag kan konsumera

 

 

Jag har lärt mig att män skapat allt vi har
och fortsätter styra så himla bra
Ibland får kvinnor hjälpa till
Fast avla och vara snygga är allt vi vill

även om det är trist i mångt

för feminismen har faktiskt gått för långt

Kvinnor ska vara män till behag

 

 

 

Jag har lärt mig att det finns två former
för alla stöps i heteronormer

Där andra bestämmer ens identitet
som måste vara könskonkret
och om du inte passar i den
så är du en konstig och förvirrad hen

 

 

 

 

Jag har lärt mig att ingen är rasist

även om personen är rasist
och sitter i ett regeringsparti

i denna idylliska demokrati
Yttrandefrihet är medias allehanda
för att sprida rasistisk propaganda

Rasism främjas av svensk grundlag
Det har jag lärt mig idag

 

 

 

 

Jag har lärt mig att fattiga måste härda

Att sjuka och gamla är mindre värda
och att utsatta är samhällets belastning
För tillväxt mäts i kapitalavkastning
Enbart latmaskar har det svårt

För rika har faktiskt kämpat hårt

 

 

 

 

Älskar henne.

 

 

 

Det finns en ganska stor grupp människor med en väldigt diffus politiskt identitet.
Vi kan kalla dem "men...-ister", eftersom de reserverar alla sina åsikter med ett "men".

De är absoluuut inte är rasister (men...), och de vill ha jämställdhet (men...)
och så vidare.

 

Så vad är de egentligen?

De är ju inte rasister men... de har rasistiska värderingar och åsikter.

De vill ha jämställdhet men... de vill inte att någon ska göra något för att nå dit.
De vill minska klassklyftorna men... de tycker det är rimligt att enstaka tjänar galet mycket pengar
på bekostnaden att väldigt många nästan inte har några pengar alls.

Eller de tycker att det är orättvist men... livet är orättvist och alla metoder till förändring är dåliga.

 

När feminister gör försök att uppnå jämställdhet, då har minsann feminismen gått för långt.

Ändå är typ alla jag någonsin träffat officiellt för jämställdhet. Men... ändå inte.

Jäkla men...-ister. Jag vet inte var jag har er!
Jag vet att vi EGENTLIGEN inte delar åsikter så jag förmodar att ni står på motsatt sida,

fram tills "men...":et är ersatt med ett "så...!", så att det blir

"Jag är inte rasist SÅ jag värderar inte människor efter deras ursprung!"

"Jag är för jämställdhet SÅ jag är feminist och jag står bakom kampen för förbättring!"

 

Bara ett enkelt ordbyte och byte av inställning så kommer det bli härligt och bra.
Typ som detta

 

 

 

 

Många kvinnor tar avstånd från feminism eftersom de inte ser något problem.

Visst, men den som inte försöker flytta på sig känner inte kedjorna.

 

Det är skönt att vara nöjd med tillvaron. Det är skönt att inte brinna av ilska.

Sedan är det bekvämt att kunna spela på sitt utseende för att få sin vilja igenom.

Bekvämt att använda sin könstillhörighet för att få vissa små förmåner.
Ibland är det bekvämt att folk antar att jag är hälften så kompetent som män,

så att jag får dubbel beundran när jag kan.
Naw, vad duktig du är som kan koppla in en HDMI-kabel helt själv!

Visserligen får deras antaganden mig att tvivla på min egen förmåga,

men skitsamma.
Ibland är det löjligt lätt att imponera, eftersom vissa verkar förutsätta att jag är lite korkad.

Kan bero på mitt apliknande utseende, kan bero på min könstillhörighet.
 

Det är bekvämt att kunna gråta bort en utskällning från en auktoritet.

Visst, när jag gråter på riktigt så tror folk att jag manipulerar och är överkänslig.

Men skitsamma.

 
Det är bekvämt att min främsta egenskap är mitt utseende,

fast när jag INTE är snygg, är jag då mindre andel önskvärd kvinna?

ingen aning men SKITSAMMA.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bekvämt att slippa öppna dörrar och dra ut stolar.

För det är skitjobbigt att öppna dörrar med mina små svaga kvinnohänder.
Jag är så tacksam att jag förlåter de män som kallat mig och mina systrar för slampor,

när vi ligger med vilka vi vill. Allt är förlåtet.
O tack så hemskt mycket för att jag slapp öppna dörren.

 

 

 

 

 

 

Det är bekvämt att bli särbehandlad.
När ens åsikter inte väger lika tungt som en mans åsikt.
Och att vara lite rädd för de män vars blickar vi lärt oss sträva efter att få.

Konstigt.  

 

Det är bekvämt att anses vara "svag"
bara för att jag inte kan lyfta exempelvis en stor läderfåtölj eller slå ner någon.

Det är tydligen viktigt att kunna det.
Själv besitter jag bara den fjuttiga förmågan att föda barn.
Men skitsamma.

 
Det är ju kul att bjuden på alkohol på krogen 

 

 

 

 

Det är busenkelt att diskutera med män som dissar feminism.
Men att diskutera med en kvinna som gör samma sak är fan skitsvårt.

Kvinnor som inte känner sig särbehandlade eller trivs i särbehandlingen

är ju glada som det är och behöver inte förändring. Jag är glad för deras skull.
Det paradoxala är att de tycker att våldtäktsmönster, sexuell objektifiering

och annat förtryck måste motarbetas,

även om de själva inte ser sig som offer för strukturerna som upprätthåller dessa mönster.

 

 

 

 

 

En tam kanin är bekväm i sin bur, men den befinner sig ändå i en bur.

Den öppna åkern existerar inte i dess världsbild, så den är nöjd som det är.

Det är skönt att chilla i buren.
Precis som många kvinnor är begränsade i bekvämlighetens bur,

Men chillandet är bara en ynka skygglapp ifrån den oslagbara känslan

att brinna av ilska.

Därför har jag djup förståelse för kvinnor som tar avstånd från feminism.

Nu vill jag såklart inte likställa någon människa med en tamkanin,
men jag hoppas ni fattar metaforen.

 

 

 

Och visst.
Det är INGEN som officiellt HINDRAR mig från att göra VAD JAG VILL i livet.

Men samhällsenhetliga mönster får många kvinnor att tro

att deras kön innebär dittan och dattan och att de bör göra dittan och dattan

och bete sig dittan och dattan. Det begränsar dem oerhört.
Män har också dittan och dattan förväntningar som drar ner andra potential.
Alla har det.

Varje pytteliten orättvisa är en del av en stor fet orättvisa,
för KVINNOR är inte SÄMRE. KVINNOR förtjänar INTE att bli behandlade sämre på NÅGOT vis,
bara för att de inte är män. Men det blir de minsann.

 

 

Jag förstår verkligen kvinnor som trivs. Det är skönt att inte brinna.

Tryggheten vaggar oss. Den lurar oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid det här laget vet vi alla att feminism är kampen för jämställdhet.

 

Alla tycker inte att vi människor ska vara jämställda.
Alla vill inte erkänna att kvinnor har en lägre position i samhället än män.
Alla vill inte stödja kampen för kvinnors rättigheter i samhället.
Vissa driver en kamp för mäns rättigheter i samhället
(såna som sympatiserar med typ, Pär Ström och Pelle Billing).
Dessa människor är antifeminister, och det har jag FETA problem med.

Det som rynkar min panna ur led är att jag inte riktigt fattar vad de sysslar med.

 

Det största problemet jag har med Kampen För Mäns Rättigheter

är att namnet inte förklarar vad det är.
Det är nämligen Heterosexuella Vita Cis-Mäns Rättigheter som de kämpar för.

Eller egentligen kämpar de inte för någonting alls.

De sätter sig bara i vägen för feminismens kamp för jämställdhet,
som obstinata fyraåringar som vill ha alla legobitar själv.

 

 

Jag har ALDRIG sett Kampen För Mäns Rättigheter

föra en kampanj för homosexuella mäns rättigheter.
Jag har ALDRIG sett en sida av Kampen För Mäns Rättigheter där transmän inkluderas.
Jag har ALDRIG sett dem driva frågan om bättre lön och lika möjlighet till karriär

för män som inte är vita. 

 

Jag har aldrig hört Mansrätts-aktivister säga ifrån

när andra i gruppen använder ordet "bög" som ett skällsord
för att förolämpa andra MÄN och homosexuella MÄN samtidigt.

 

Jag har ALDRIG ALDRIG ALDRIG sett Mansrätts-aktivister stödja manliga våldtäktsoffer,

 

Jag har ALDRIG sett dessa män stödja manliga offer av våld i hemmet,
förutom när det görs för att kritisera, avleda eller ogiltigförklara
en diskussion om kvinnliga offer för våld i hemmet.

 

 

 

 

 

 

Jag har inte skrivit något här sedan förra året.

Till min ursäkt har jag inte haft någon dator,

och det är ju fördelaktigt att ha en sådan om en ska skiva saker exempelvis här.

 

Mitt nyår var lite danskt och mycket roligt.

Såhär såg jag ut

 

Nu håller jag på att skriva en uppsats om gestaltningen av Lisbeth Salander
i den svenska vs. den amerikanska filmtolkningen av boken Män Som Hatar Kvinnor,

ur ett feministiskt perspektiv såklart.

 

Det finns många exempel på hur Salander objektifieras och sexualiseras

på ett klassiskt förminskande sätt, samt är mer passiv i den amerikanska versionen.

Hollywood är bra på att objektifiera kvinnors existens och förminska deras persona.

Svensk film också till viss del, tänkte jag när jag såg Håkan Hellström-filmen "Känn Ingen Sorg".

Den var inte helt osmaklig, men ganska.

Lite för många närbilder på vickande kvinnohöfter och andra kroppsdelar

tillhörande en ytterst stereotypisk gestaltning av pangbrud.

Inga dito på någon man.
Vilket känns unket, ocharmigt och framför allt: ohåkanhellströmskt.

 

Nå väl. Bra soundtrack i alla fall, men det har visserligen The Girl with the Dragon Tattoo också.
Dock är ingen av dessa filmer ovanligt bra.

 

 

 

 

 

Förresten, nån som vet var jag kan få tag i en sån här guldig dräkt
som hon har på sig när hon rullar runt stripp-pålen?
Vill ha en sån när jag ska redovisa min uppsats för klassen.