Emellanåt upplever jag tillfällen då jag lagt ner lite extra tid på utseendet,
och när jag är färdig för en slutlig titt i spegeln så blir reaktionen typ:
HELLO-O-O BEAUTIFUL YOU SMEXY YOU!!! OH Lá lá Grrrrrr Lookin good F A B U L O U S
(varför på engelska, det vet jag inte men så är det)

Är det normalt?

Hur som helst inspirerade det mig
till att ha en sån där patetisk webcam-session med mig själv.








OBS! Grimas-bilden ska visa att jag har självdistans
(alla bloggerskor lägger upp en en grimasbild emellanåt och motiverar det med "jag bjuder på sig själv")

Fuck you-fingret däremot,
ska enbart demonstrera hur sjukt jävla cool jag är.

Män har hårigare ben än kvinnor,
ändå förväntas kvinnor att raka sina.
Det är så orättvist.




Tror jag ska ge fan i att stå på ett ben i duschen varannan vecka,
för det gör mig helt yr och illamående att stå i den positionen
medan jag försöker raka det ben jag balanserar mot den hala duschväggen
utan att trilla och slå ihjäl mig.
Och samtidigt försöka hitta ett sätt att andas under vattenstrålen.  

Hur gör alla andra tjejer när de rakar benen?
Är det bara jag som får lite ångest varje gång jag ska raka benen
eftersom att jag tycker att det är så fruktansvärt TRÅKIGT och jobbigt?
Efter duschen kommer jag ut helt andfådd med smärta i nacken och ryggen.


Men jag har jättehåriga ben, liksom riktigt mörkt. Inte blonda fjun som vissa tjejer har.  
Mina ben är lika håriga som en man med ganska håriga ben,
så det känns som att jag MÅSTE raka dom
annars blir jag utstött från den sociala kretsen
eftersom jag är en äcklig hårig kvinna.
Folk kommer spy när de ser mina ben,
för folk har inte sett kvinnor mer håriga ben
trots att nästan ALLA kvinnor egentligen har håriga ben.

Bara det att de rakar benen, hur jobbigt och tråkigt det än är. 
Eller vaxar dem. Vilket är dyrt och gör svinigt jävla kuk-ont.




Usch fy.
Nä nä, bara att leta rätt på en hyvel, ställa sig i duschen och hålla andan i 20 minuter.
Ja, när man har så håriga ben som mig så tar det 20 minuter att raka dem.
20 minuter av outhärdlig tristess, pina och andnöd.

Men det är det väl värt, för sen har jag lena ben i hela 2 timmar!

Akryl och tusch på canvas.
Dad fick den som försenad födelsedagspresent!

Jag köpte ett coolt linne.
Sedan ville jag leka.




För alla som inte lade märke till min ofattbart coola pose på bilden ovan,
så kommer här en tydligare variant.

 Ninjor fruktar mig!




"LOL"




Men fint var det! Finare än både RGB och CMYK.

Jag har haft många nöjen istället för att blogga.

Min bror och mormor har gift sig (obs! inte med varandra, det vore konstigt).
Jag var tärna på det ena bröllopet och sjöng på båda två.
Jag har varit i Köpenhamn, Malmö, Varberg, Åhus, på Österlen
och Hultsfredsfestivalen.

Jag har övningskört lite bil, festat och jobbat i fyra veckor.
Dessutom har jag målat en tavla.


Om en vecka ska jag se Håkan Hellström + The Ark på Sofiero i Helsingborg
och om två veckor åker jag till Boston + New York City! 

Ibland finns det bättre saker att göra än att sitta vid datorn.
Då gör jag det.

Jag ser sliten ut fast jag är pigg och glad!
Det är bara för att jag inte har målat på mitt ansikte med giftiga kemikalier idag.

Cupcakes bakar man bara för att kunna skryta om det.
Jag tror inte att NÅGON svensk någonsin 
har bakat cupcakes utan att skriva det på facebook, twitter eller blogg.

Seriöst, baka något som är gott istället. Typ chokladbollar.
De är fula men goda och bakade med kärlek, inte ytlighet.

Hoppas alla sommarhatare är lyckliga nu när det är 14 grader
och regnet piskar ut ögonen på en.

Under tiden tänker jag ta en



tupplur.

Betyder det att jag är omogen?

Efter att ha sammanställt min läsarkrets
inser jag att att cirka 10% består av mormor, farmor, mamma, dad,
syskon, mammas jobbarkompisar, vänners föräldrar och dylikt. 

Detta faktum borde kanske hindra mig från att skriva vissa saker.
Exempelvis saker med sexuell anknytning eller politiskt radikala inlägg.
Det borde kanske hindra mig från att använda fula ord och snuskiga formuleringar.
Men icke.

Ty fattig äro den vars njutningar är beroende av andras godkännande.
Och fattig vore jag om mitt skrivande skulle anpassas
efter rädslan att mista respekt.

Om just Du passar in på ovannämnda 10%, och inte gillar det jag skriver,
Vänligen läs då inte.

Till er andra - Vi ses snart igen!

Ibland önskar jag att jag vore musikalisk nog att skapa mig själv en musikalisk karriär,
vilket inkluderar ett eget band eller åtminstone artistnamn.

Det jag därmed strävar efter är varken berömmelse eller rikedom,
då de är åtråvärda ting jag kan uppnå på alla möjliga sätt.
Det jag däremot strävar efter är att få hitta på ett riktigt coolt bandnamn.
Senast ämnet kom upp i mina tankar var jag ute och gick med hunden i skogen
och tänkte på fina ord.

Ordet orgasm har egentligen ett väldigt tråkigt sound, med tanke på betydelsen.
ORG = organisation. Och ASM låter som klåda i lillhjärnan. 
Men så tar vi det på engelska, adjektiv-form och med ett vackert ord efter,
exempelvis ordet Extas = Vackert ord.
Då får vi det coola bandnamnet ORGASMIC ECSTASY,
vilket låter som en sjukt hipp techno-duo. 

Om mitt påhittade band ifråga däremot är ett hårdrocksband,
kan det istället gå under namnet Orgasmic Hell, eller liknande. 
Eller varför inte en flummig experimentell hippie-grupp
vid namn Orgasmic Rainbow. Det klingar onekligen vackert.

På det spåret kan jag rulla vidare i mina tankar
tills min hund sätter sig på huk och jag måste plocka fram bajspåsen.  


Resten av promenaden funderar jag över hur jag kan göra ett coolt bandnamn av ordet Bajs.
Det får nog bli ett lokalt punkband, vid namn Orgasmic Poop.

Voíla! En originell, cool och sexig kvinnlig musiker
20 år före Lady Gaga.




Hade Lady Gaga gått ut i en sådan outfit hade alla bara "OMG SO CRAZY!!!"
och överanalýserat varje detalj. Men på Cher var dessa kläder bara så självklara.
Som om hon vore född i helkropps-nätstrumpa och en fullvuxen kungspudel på huvudet.

Haha

Jag vill skriva er de viktigaste ord, så starka att ni börjar tänka.
Men jag faller på min egen tröskel,
den är för hög för mina små steg.

Det var länge sedan jag skrev kärlekspoesi.
Kanske för att det betraktas som någonting att skämmas över.
Jag skäms sällan.

Helst vill jag vara så romantisk att stearinljusen och musiken rör sig i takt med fuktiga tungor
och passionen delar samma luft men genom olika lungor
och allting som sägs har redan sagts i film men det spelar ingen roll
för allt är sant ändå.
Helst vill jag ha solnedgångar, kyssar i regn, rulla runt på en äng och stjärnhimmel.
Rymma tillsammans mot ett hemligt land
Hoppa fallskärm hand i hand
idka älskog på en öde strand
och sånt.



Men helst av allt
så vill jag bara få vara med honom.

// David Lee Roth