Jag hatar när någon bestämmer sig för att ha rätt, och sedan skrattar åt alla motargument.
...det tyder på omogenhet, osäkerhet och ytterligare tusen negativa egenskaper.
Kvinnliga tennisproffs måste bära kort kjol, annars vill ingen titta.
Dam-fotboll behandlas som ett skämt. Men ärligt talat,
tror ni att kvinnor är genetiskt sämre på att spela fotboll än killar?
På stenåldern, om någon hade kastat in en fotboll till grottmänniskorna,
Tror ni att männen hade lirat järnet och kvinnorna fjollat omkring?
Hur jävla dum får man bli? Klart som fan hade de spelat tillsammans.
Åter igen var grottmänniskan mer jämställd än vi är nu.
Ibland tror jag att världen är så otäckt orättvis
bara för att människor är så otäckt dumma i huvudet.
Detta inlägg dedikerar jag påven
NU JÄVLAR kommer min siesta-update 2011
Det var lill-lördagen den första Juni och strålande väder i Kalmar.
Efter att ha förbrukat 75 cl Varm & Kall i bilen mot Hässleholm
var det strålande väder även i vårt mål. Hallelujah.
Varm & Kall är sannerligen en förtjusande dryck.
Jag kände mig som en gammal tant i omgivningen
men som en ung dam i sällskapet.
Trots pre-pubertala gåsapågar och flickebarn, höga på nikotin
så var det magiskt att befinna sig på en festivalcamping med klasskamrater denna onsdag.
Och resten av veckan.
BÄST MED SIESTA 2011:
The Ark, vädret och det faktum att jag hade väldigt, väldigt roligt.
SÄMST MED SIESTA 2011:
50 kr för 33cl Norrlands Guld i Siestas enda öltält. Fy fan era jävla svin.
Jag skäms på er bekostnad.
Jag tänker inte lägga upp banala konsert-bilder,
men mini-recensioner kan jag bjuda på.
Den Svenska Björnstammen: 8/10
Sinnessjukt ösigt, svettigt, skojigt och breathtaking snygg omgivning.
Adrian Lux: 7/10
Samma som ovan, fast inte lika skojigt.
Billie the Vision and the Dancers: 6/10
Fint, harmoniskt och snäll publik. Önskar jag kunde fler än två låtar.
Beundransvärt musikaliska artister. Dock lite sura.
Hercules and the Love Affairs: 10/10
Två frodiga svarta transexuella/transvestiter kör skön festmusik med äkta black diva-attityd.
FUCKING FABULOUS! Har aldrig sett eller hört något liknande,
särskilt inte på en fjutt-festival som Siesta. Deras show gjorde mig så jävla glad.
Ladytron: 6/10
Riktigt cool synth med två riktigt coola sångerskor.
De spelade dock mitt på heta dagen, så jag orkade inte dansa.
The Kooks: 6/10
Det känns som att Kooks är ett skitbra band som man lyssnar på. Inte tittar på.
Min kompis som aldrig hört Kooks tyckte det var skittråkigt och ville gå efter tre låtar.
Sahara Hotnights: 3/10
Lika tråkiga och sura som vanligt. Sahara Hotnight suger röv. Live och i radion.
The Ark: 10/10 +
Jag har sett The Ark tre gånger tidigare och de har alltid levererat mer än jag trodde var möjligt,
men deras spelning på Siesta 2011 var fan löjligt bra. Jävlar vilken show!
Ola Salo är Sveriges Freddie Mercury.
Jag grät vid fem olika tillfällen genom konserten, för att det var så vackert, starkt och sorgligt.
Utan tvekan top 5 bästa konserter jag sett i mitt liv, och jag har sett ett par hundra.
Håkan Hellström: 6/10
Det var den sjätte gången jag såg Håkan, och den enda då han inte var makalöst underbar.
Han verkade liksom lite trött, och hans nya image faller inte mig i smaken.
Sedan vill jag se Håkan Hellström i solsken, inte på mörka natten.
Bob Hund: 7/10
Lika underhållande och extravaganta som vanligt.
Tyvärr lämnade halva publiken Bob Hund halvvägs in i spelningen
för att gå och se Henrik Berggren. Inklusive fröken Melissa Linde-Svantesson.
Henrik Berggren: 9/10
Oj vad jag lipade. Sist jag såg Henrik Berggren var på mitt livs första Siesta, 2006.
Och nu avslutade han på mitt sista Siesta, 2011. Så jävla stämningsfullt.
Det värmde hjärtat att han verkade mycket gladare nu än 2006. 
Jag med en 15-åring.
Frågor på det?
förspel inför den anekdot-orgie som väntar när jag har tid
Årets varmaste festival.
Vill du underhålla en bloggare, ställ frågor
Varför skulle du klippa dina festivalband egentligen?
Jo, jag sommarjobbar på ett hem där jag hjälper människor
som har mer eller mindre allvarliga utvecklingsstörningar och funktionshinder.
Jag blev då ombedd att klippa av dom för
a) hygienens skull
b) det praktiska
Men jag löste det hela genom att
a) tejpa för banden innan jobbet och klippa av tejpen efter
eller
b) ha långärmad tröja och lång handske över armbanden när det behövs.
Så ligger det till.
Nu har jag en fråga till er:
Vill ni se mer kroatien-bilder eller räcker det att jag lägger upp alla på facebook?
För i så fall är det hög tid för min Siesta-resumé 2011!
Jag skjuter upp det! Hurraa!
Jag har tolv stycken runt höger arm, varav det äldsta jag burit sedan Siesta 2007.
Men jag ville inte klippa av dom, så jag gjorde inte det.
Trots att jag skulle och borde.
En annan gång kanske.
bye bye fabric bracelets
men en oerhört tragisk dag för mig.
Varför?
Det får ni se imorgon.
Mer kroatien!
På bilden ovan står Drazen framför staden Zadar, där hans mormor och morfar bor i ett stort tjusigt hus.
De heter Anto och Janja och pratar varken engelska eller svenska, så kommunikationen var svår
men deras välkomst-kramar var så stora och gosiga att det kändes hjärtligt ändå.
Tyvärr kom en liten tsunami och dränkte min kamera innan jag hann fota Anto och Janja.
Denna dag körde vi till en superfin plats som heter Petrcane.
Solen brände mig så hårt på ryggen att huden just nu faller av i stora remsor.
Havsvattnet var såhär kristallklart överallt,
ibland så klart att jag i detalj kunde se alla äckliga sjögurkor på havsbotten 20 meter under mig.
Då fick jag nästan panik men när jag såg på Drazen, likt den vattengud han är
så blev jag lugnare.
Efter badandet visade Drazen mig sin nya fina båt. Gillar att han har satt upp en kroatisk flagga i akten!
Sedan var Drazen trött och snygg hemma på balkongen.
Kroatien del ett.
Nervös över att i ett främmande land få träffa min älskade älskling igen
efter tre veckors saknad.
Det första han gjorde när jag kom ut var att kyssa mig och säga
- Vi måste skynda oss! Vi ska in till Split för det är gayparad! Vill du se det?
Så vi for in till Split City och jag hade varit nervös i onödan.
Vi hittade ingen gayparad, så vi promenerade runt i Split och hittade andra saker.
Bland annat ett mysigt fik där vi drack kava, eller kaffe som man kallar det på svenska.
Sedan körde vi hemåt, mot Drazens mormor och morfars hus i Zadar
med några bedårande stopp på vägen.
Jag hade aldrig tidigare sett en liknande miljö så det kändes som ett exotiskt äventyr.
Sedan åkte vi till en hemlig lagun och badade tills vi blev attackerade av getingar.
På vägen tillbaka till bilen råkade jag trampa på en död orm.
Det var synd att jag lämnade kameran i bilen.
Flykten från getingar gjorde oss hungriga, så vi stannade och åt.
Nästa stopp blev en hög bro med enastående utsikt.
På det hittade vi en stig ner så vi kunde svalka våra svettiga ryggar intill bron.
Illustrationerna är bara små delar första dagen.
Jag vet att ni vill se och höra om mitt Siesta också,
men jag måste berätta om Kroatien först, medan det är helt färskt i minnet.
To be continued...
Från turkosa oaser i Kroatien till ja... Sverige
Ni som är kvar efter en veckas icke-uppdaterande från min sida
förtjänar att kallas trogna. Och underbara.
Nu är jag tillbaka i platta, gråa, kalla Sverige efter en vecka i paradiset Kroatien.
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav.
Det är en svensk låt som troligtvis inte handlar om Sverige,
med tanke på att Sverige oftast lider av generell avsaknad av samtliga ovanstående,
utom möjligtvis vind.
Fast i bryggan till refrängen sjunger dock Ted Gärdestad:
Är det inte verklighet så drömmer jag.
Jag tror att han drömde om Kroatien i den där låten.
Låt mig citera samma låt ytterligare:
än strålar solen på brunbrända ben
Det gjorde solen oavbrutet veckan jag tillbringade där med min pojkvän Drazen,
som jag förövrigt härmed officiellt utnämner till Världens Bästa Pojkvän,
av så många skäl. Jag kan aldrig tacka honom tillräckligt för allt.
Min vecka i Kroatien var jävligt rolig, fantastiskt vacker och makalöst romantisk.
Jag har aldrig sett så starka färger och häftiga former i ett landskap.
Jag menar inte att dissa Sverige, bara naturen och klimatet i ren jämförelse med Kroatiens.
Jag gillar Sverige på många sätt.
Till exempel att vi tagit in relativt många indvandrare genom åren. I love mångkultur!
Jag gillar även att Sverige generellt är ganska icke-konservativt.
Det gläder mig. Och välfärdssamhället som förvisso rasar pga. sittande regering,
men ändå.
Sveriges natur är dock inte mycket att skryta om.
Senare ikväll kommer bilder med bildtexter från Kroatien
där jag utvecklat en fobi för sjögurkor, klappat en sjöstjärna, solat topless i en öde lagun
Och mycket mer.
Stay tuned!
croatia now, blogg later
Jag har på en vecka gått från Sveriges bästa bloggerska (självutnämnd)
till världens sämsta (enligt generella antaganden).
Och om möjligt blir jag snart ännu sämre.
Flyger nämligen till Kroatien på fredag natt för att idka älskog med min pojkvän
och upptäcka ett land jag aldrig sett förut.
Innan jag dör ska mina vyer vara vidgade 360 grader.
Kommer hem runt den 20e Juni, SEDAN ska jag blogga ordentligt igen!
Bilder och berättelser från Siesta och Kroatien
samt smaskiga vredesutbrott kommer att utdelas då.
Ge inte upp hoppet under tiden.
¨^^¨
och feber i hjärnan av allt.
För mycket av allt utom pengar.
Lägger upp bilder snart.
På återseende!
så det blir inget bloggande fram till söndag.
Sen ska jag lägga upp festivalbilder och anekdoter. Det blir fint.
So long
