Ibland hatar jag verkligen att bli väckt av den där jävla signalen på morgonen,
beeeb beeeb låter det och det skär in i mina fluffiga drömmar om troll och flygkraschar.
Snoozen hjälper inte, det är som att förskjuta döden nio minuter.
Det känns egentligen inte bättre för att jag väntar. Nio minuter senare är det lika jobbigt igen.


De två timmarna mellan vakna och skolporten försvinner i rutiner,
nu sitter jag i skolan och gör absolut inte det jag borde göra.
En liten apa med rufsigt vitt hår och tungan ut sitter på min axel och säger
DU KONCENTRERAR DIG INTE PÅ DET DU SKA!!!!!!
DU GÅR OCH LÄGGER DIG FÖR SENT PÅ KVÄLLARNA!!!!!!
LAT ÄR DU! ANSVARSLÖS! SKÄÄÄÄÄÄRPPPP DIIIIIIIGGGGG



Jo.