ALLT VAR SOM EN KARUSELL
med soundtrack som Born to run och Smells like teen spirit.
mycket snack och mycket verkstad
många leenden och min kind var en smittzoon för både herpes och hiv,
ja för hiv kan smittas via saliv har jag läst. Tur jag hade foundation som skydd.
Aldrig har jag blivit pussad på kinderna av så många människor på en kväll.
Men jag pussade ingen.

Förfesten var bedårande som ett fyrverkeri i horisonten en rodnande augustiafton
Satt och mös för mig själv på golvet med cider i magen
och betraktade alla fina människor, då mobilen lös upp. 
Philip ringde från Lissabon. Vi snackade. Kommer inte ihåg allt vi sade
men jag är fortfarand glad från samtalet, så det var nog bra saker.
Ibland är det härligt att bara att prata, oberoende av vad man får sagt.



Det hände mycket ute på stället.
En man vann tillbaka min respekt, en annan förlorade den.
Någon var otroligt söt, någon hade för mycket vax i håret.
Någon gick hem med sitt livs kärlek, någon gjorde ett misstag.
Vakterna roade sig genom att slänga ut så många som möjligt
av minsta tänkbara anledning. 

(lite klagomål) 
Jag är väldigt trött på människor är så satans inskränkta och klagar hela jävla tiden,
istället för att vara nöjd, glad och det fina i allt istället.
Visst, Hässleholm är inte fucking Manhattan
men ändå kan det vara perfekt för någon. Någon vill ha det här.
Alla är olika. Sluta hata och nervärdera och börja älska och respektera.

Sinnen är som fallskärmar
De fungerar bara när de är öppna

Bilder OCH film kommer snart.
väldigt väldigt roligt vill jag lova.