Det är en konst att dricka rödvin utan att det märks
för läpparna blir blåa och känslorna förstärks
kinderna blir röda och gången instabil
bytar vin mot öl och känner sig viril

pupiller svarta som solförmörkelse
men skrattet piggt som barn
fingrar utan känsel och kyssar mjukt som garn
och alla glas som töms, egenskaper beröms
och ord som glöms
Men vänta lite nu... Vems glas är vems?
Skitsamma, någon som skäms?
Vad är en konsekvens? bryr vi oss ens?
nej så följ med mig hem, ångest väntar men
inte än
och vem ska vi skylla på sen?
Alkoholen