Deras kroppar är helt okej,
men hela det här klassiska omklädningsrums-beteendet, grabbigheten,
det högljudda, råa. Grupptrycket och skrytandet.
Äckliga uttalanden och snuskiga anekdoter.

Jag kan se det framför mig, har sett det på film, hört historier,
hört det i korridoren vid sporthallen, utanför omklädningsrummet.

Svettiga suspensoarer och testosteronstinna grabbskratt.
Axe, handdukssnärtar och vita intersport-strumpor.
Sedan är lagsportskillar oftast så jävla mainstream rent allmänt.
Mainstream musiksmak, mainstream film och klädsmak.

Jag avskyr det. Tanken äcklar mig och har gjort sedan mellanstadiet.
10 av 12 killar i min klass var idrottskillar. Asbra människor säkert,
men ändå idrottskillar. Lagsport. Hockey, fotboll, innebandy.
Därför har jag svårt för killar som tränar lagsport.
(visst lagsport är bra för den personliga utveckligen, hälsan osv...)
men jag har en fördom (som grundar sig på väldigt många sanna faktorer)
om att såna killar skulle vara större as och/eller svin än andra.

Men det är okej,
för idrottskillar gillar inte mig heller. Dom brukar kalla mig feministjävel
och säga att jag ser ut som en översminkad vampyr i kön till Harry's,
alternativt klämma mig på skinkan för att sedan kalla mig slyna eller något annat charmigt. 
Det är inte lönt att sparka dom då för dom
1. Skrattar dedär testosteronstinna irriterande jävla grabbskrattet
2. Slår tillbaka


Hoppas ingen blev sur nu, utan förstår istället.
DE FLESTA TJEJER GILLAR JU LAGSPORTSKILLAR!!! Jag är ett undantag.
och visst finns det fina, snälla, asbra fotbollskillar
och visst finns det sviniga datornördar som fan, men rent övergenerellt
så har jag fått intrycket av att det är så
att lagsportskillar är värst och jag har (oftast) jävligt svårt för dom.