Dom har skrivit i min studenthatt, ett bevis på relationer jag fått

vänner och fiender. Sådana jag klickat med direkt och fortfarande hänger med

och sådana jag träffat varje dag i tre år utan minsta intresse för.

Studenten var en av de absolut roligaste dagarna i mitt liv.

Det kittlades i hela kroppen att springa ut, fyrverkerier i mitt nervsystem

Sorgblandad LYCKA lättnad glädje lalalaallaaalaaaaa EN SÅN STARK KÄNSLA

Men jag grät aldrig. Jag har fortfarande inte gråtit för det går fortfarande inte att greppa.

År av längtan, månaders planerande och investerande

för att sedan springa ut i folkhavet, mot min studentskylt

och krama dom som gjort min student så underbar.

Min familj. Tack.

Jag får väl skriva in mig på körskolan för att ha något att göra i sommar.

I mitten av juli får jag mitt antagningsbesked från högskolan.

Fram tills dess vet jag inte vart jag flyttar i höst,

eller vad jag ska plugga de närmsta tre åren. Vad jag kommer att bli.

Men det är ganska skönt att inte veta. Framtiden är spännande.