En gemenskapsjunkies bekännelser

Genom regelbunden konsumtion av andra människors närvaro och energi
blir man ganska belåten efter ett tag, men samtidigt beroende.
Liv och rörelse är så in i helvetes beroendeframkallande.
Umgänge åtta till tolv dosor per dag
för en gemenskapsjunkie som jag.
En social byteshandel av frågor, blickar, komplimanger och kunskap
är allra högst nödvändigt för att inte bli outhärdligt rastlös av ensamhetens tystnad.

Det är så schyst på detta studentkollektiv som blivit mitt hem
eftersom alla är så himla olika;
i åldrar från 18 till 37 och från Dalarna till Trelleborg
Harry Potter-beundrare och Tarantino-fans
technotrance ravers och hardcore punkare
rökare och såna som aldrig hållt en cigg
blivande idrottslärare och sjökaptener
glutenalergiker och vegetarianer
men inte en enda nykterist.



Jag hade just lärt mig allas namn och var de flesta kommer ifrån
då det flyttar hit en fransyska vid namn Nino och två vid namn Javetinte
vars hemlän just då uppenbarligen var insignifikanta nog att falla ur mitt minne.


I lördags var det grillfest.







Det var fett.



Om någon tycker att jag är en ignorant jävla bitch som inte svarar på sms
är det för att jag inte kan ta emot några,
trots att jag tecknade ett nytt abonnemang för två veckor sedan.
Ska till telenor imorgon och ta ett rejält snack med ansvariga.
Tycker redan synd om dom.

Later

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0