Jag sitter och och tittar på Svts dokumentär The Black Power Mixtape 1967 - 1975
då plötsligt en skolklass med "svarta" barn sjunger en sång
om att ta upp vapen och skjuta grisar ("vita" människor) till melodin av Land of 1000 dances.
På något vis gillar jag den versionen 
eftersom den gestaltar den radikala turbulens som rådde mellan "vita" och "svarta" på den tiden.
Jag skriver "vita" och "svarta" inom citationstecken
eftersom denna text är svart och bakgrunden är vit.
Jag aldrig sett varken en svart eller vit person, i hela mitt liv.
Alla människor i hela världen är bara olika nyanser av beige och brun,
och jag kan inte komma på en bra anledning att kategorisera människor som svarta eller vita.

Att olika hudnyanser har skapat så oerhört mycket hat och våld genom historien kan jag dock förstå.
Mänskligheten är väldigt korkad.


Åter till dokumentären.
När svenska journalisten Bo Holmström 1972 intervjuar människorättsaktivisten Angela Davis
som sitter häktad i USA, oskyldigt anklagad för medhjälp till mord, ställer han henne frågan
"Vad är din inställning till våld?". Davis blir upprörd och svarar

"Frågar du MIG om min inställning till våld? Jag finner det otroligt.
För det betyder, att personen som ställer den frågan har absolut INGEN ANING
om vad svarta människor har fått erfara i detta land
ända sedan tiden då den första blev kidnappad från Afrika."




Ett annat citat jag älskar från dokumentären är:
"Black is beautiful, but black is not power. Knowledge is power!"

Mänskligheten saknar kunskap. Därför är den svag och därför är den våldsam. Punkt.