Jag anser att fanatiska atheister är lika dumma som fanatiker inom valfri religion.
Det är när människor inte kan respektera varandra som hat och förakt bildas
som så småningom leder till inre och yttre begränsningar och slutligen misär.
Atheister föraktar religiösa människor,
religiösa människor föraktar andra religiösa människor och atheister.
Det är en ond cirkel som inte kan brytas
förrän folk slutar ta religion på så jävla stort allvar.



Tro, hopp och kärlek är viktiga grunder i de flesta organiserade religioner.
Men när dessa leder till våld, fientlighet och storhetsvansinne
måste det ha skett ett missförstånd någonstans.

Själv tror, hoppas, känner, anser och älskar jag väldigt starkt om mycket.
Men jag är varken muslim, buddhist, hindu, jude eller kristen.
Jag tillhör absolut inte någon organiserad religion. Inte det minsta. 
Och jag är ingen vilsen själ för det.


Jag tvärvägrade konfirmera mig när jag var fjorton
eftersom jag inte ville göra någonting jag inte kunde stå för.
De flesta fjortonåringar konfirmerar sig för presenterna, kalaset och gemenskapen.
Men redan då hade jag högre tankar om min egen ståndpunkt än att sälja den
och lägre tankar om organiserad religion än att stödja den.

Jag är än idag inte med i svenska kyrkan eller något annat samfund heller för den delen.
Jag är mitt eget samfund, om ens det. Känner inte att jag måste tillhöra något för att bli hel. 
Inte ens någon nationalitet.



Om jag (hypotetiskt) måste kategorisera min "tro" 
så lutar jag åt att vara en blandning mellan agnostiker, misantropist, atheist
och bara allmänt chill.
Agnostikern i mig säger att jag inte har en aning om vad jag ska tro.
Misantropikern i mig säger att mänskligheten själv är roten till all ondska i världen.
Jag kan inte simpelt skylla på en djävul, karma, demoner eller guds straff för våra synder.
Det är mänskligheten själv som skapar världens misär och sitt eget lidande.
Atheisten i mig avskyr det som religion gjort med såväl mänskligheten som helhet
som med enskilda individer. Så mycket hat och våld. Så mycket orättvisor, 
ångest och fientlighet som organiserad religion skapat och ännu skapar.
Jag vill hålla mig så långt bort allt det där som möjligt.

Sedan finns det en riktigt Chill person i mig,
som säger att det inte spelar någon roll och att allt löser sig.
Don't worry be happy. Mañana mañana, carpe diem, peace and love.
Chillaren är starkast och gladast.  


...



Tänkte avsluta med ett slitet citat från John Lennons "Imagine",
men bifogar istället detta:



Ett bra budskap tycker jag!