Internationella Kvinnodagen är en dag som många påstår är "en bra dag att diskutera jämställdhet".
Men att ha en officiell dag för kvinnor har ingenting med jämställdhet att göra. Tvärtom.

Vi uppmanas denna dag att ägna tankar åt alla kvinnor som våldtas, misshandlas,
blir nedtryckta, utnyttjade och utsatta för orättvisor på grund av sitt kön. En dag om året.
Istället för att förebygga våldtäkter, kämpa emot objektifieringen av kvinnor
och rätta till löneskillnaderna så får vi en egen dag där vi kan snacka om hur orättvist allt är.

De övriga 364 dagarna om året ska vi vara tysta och nöjda.
Annars är vi gnälliga feminister.

På Internationella kvinnodagen får kända kvinnor uttala sig i media med yttranden som

"Jag är stolt över att vara kvinna"

...

Skulle en man någonsin behöva säga "Jag är stolt över att vara man"? Haha, nej så tokigt.
Att vara kvinna är ingenting att försvara. Var stolt över dig själv istället, inte ditt kön.
Det är så oerhört paradoxalt.

Idag består framsidan av lokaltidningen Norra Skåne av ett kollage
med hundra kvinnoansikten och rubriken "Vad är det bästa med att vara kvinna?"

Som om vi vore en jävla minoritet. Ett undantag. Kvinna.
Det är inte speciellt att vara kvinna. När ska folk fatta det och sluta behandla oss som...
Ja just det. Det Andra Könet. Tack Simone de Beauvoir.
Det du skrev på 40-talet är lika aktuellt år 2012.

Nej. Fuck hela kvinnodagen. Vi behöver inte den. Jag ser den som ett hån.

En ynka dag gör ingen skillnad.