Monolog á la Melissa
Det blev fem minuter kuriosa och tre minuter anekdoter utan punchline.
Skit i det.
Kan innehålla spår av innehåll.
Uttrycket "brist på okunskap" kom till genom att jag sa fel.
Om jag fått en femma var gång någon säger "Va?" till mig
så hade jag kunnat köpa Grekland.
Förresten, förlåt att jag existerar. Skämt åsido, nu är det slut på självmobbing för detta inlägg.
Faktum är att hela inlägget är slut.
På återseende.
"Det är inte deras eget fel att de lärt sig fel!"
Underbar (spontan?) tanke som jag skrattade gott åt.
Måste säga att det var ett av de intressantare inläggen du gjort, även om det i min smak var lite väl kort och ostrukturerat. Men det bidrog också till charmen - det skulle inte vara tillnärmelsevis lika personligt eller hjärtligt om du bara memorerat vad du ville prata om.
Skall inte kommentera innehållet däremot, då jag känner att en kommentarsruta inte gör mina ord rättvisa eller framhäva rätt känsla bakom dem vilket öppnar upp till missförstånd. Jag skall däremot ta och lägga in en liten kommentar om att du stundtals lät väldigt nedlåtande (givetvis bortser jag från de sista ~20 sekunderna som sades med glimten i ögat).
Hursom, den lilla inblick i din tankegång som jag under knappa åtta minuter förgylldes av startade egna små tankeprocesser i min skalle. Tack så mycket Melissa!
Tack för kommentaren! Uppskattar den väldigt mycket. Jag blev väldigt nyfiken på vem du är, men respekterar såklart att du vill vara anonym :)
