hår och fett is the new shit
Jag längtar tills det blir vanligt att inte raka benen/armhålorna/musen igen.
För nån gång i början av 90-talet så kom denna trend,
och den blir bara mer och mer bisarr och ansträngande.
Att ha hår kvar på något av dessa ställen är synonymt med socialt självmord.
Man kan lika gärna bada i kiss och bajs.
Jag hoppas att det vänder snart,
och även den här fjantiga smal-trenden som hållit i sig i några decennier.
Snart ska man förhoppningsvis vara mullig och hårig igen,
precis som de flesta kvinnor egentligen är av naturen.
Hoppas det inte dröjer så länge.
Längtar.
(en liten parantes)
jag slår bort hans hand
han accepterar
men respekterar inte
för likt fan är hans hand tillbaka tio sekunder senare
...och nu ger ni er på punken också era dumma jävla mode-idioter.
och det som ska ersätta är Punk-looken.
Jag blir så arg.
Det finns ingen rock-look. Det finns ingen punk-look.
Antingen är man rock eller punk, lyssnar på den musiken
och lever den livsstilen, eller ingenting. En ytlig, falsk wannabe på sin höjd.
Man kan inte bli rocker, hårdrockare, punkrockare
eller vilken jävla rockare man nu vill bli, över en lunch och en modeblogg.
Det är så vidrigt och skamlöst att älska R'n'b och schlagerpop,
med Brody Dalle-liknande utstyrsel.
"Modet" sabbar den genuina rockstilen.
Och nu ska ni ge er på punken också era dumma jävla modeidioter.
FAN VAD JAG HATAR "MODET"
Det ytligaste, fjantigaste och mest IQ-befriade skit som finns.
Punk är PUNK
DU KAN INTE HATA EBBA GRÖN OCH MISFITS
och sen ha en skinnväst med nitar och pins, tuppkam och kängor,
för att det är "inne". Låt stilen vara för fan.
Ni förolämpar dom sanna hjältarna som haft stilen länge,
och inte bara har det i två månader det för att Elin Kling sagt att dom ska.
Palestinasjalar har mist sitt budskap pga. att det blev "inne" att bära denna politiska sjal.
Men det vet inte äcklena som bär dom.
grrrr vrede
hata hata hata
Thåström, puss
k-
fullkomligt slöseri, plågsamt och fiktion visst men
bra
Jag saknar liv och rörelse.
Det bästa på TV just nu.
när en snutt från låten "Sex on Fire" spelas
och sångaren, Caleb Followill stirrar intensivt in i kameran med sina snygga ögon.
Han ser ut som en förvirrad men otroligt kåt man med aspergers syndrom.
Förresten, säg till era vänner att läsa min blogg.
Som om ni skulle ha några, TSSSS
ajjjj det brändes.
HA HA
Historien om en av mina äldsta vänner.
Sex år var jag och Josefine var fem år när vi blev grannar.
Hon hade långt, blont hår och alltid så rosa kinder.
Vi lekte nog fan varje dag och jag lärde mig simma i deras pool.
Efter ett år flyttade dom ett par kvarter bort,
men vi hade följe till busstationen från lekis till trean,
och från fyran till högstadiets begynnelse möttes vi på väg till skolan.
Vi "satt" i matsalen, var hopplöst förälskade i Harry Potter och Ron
och berättade vad vi hade drömt på morgonen när vi sovit över.
Jag ljög nästan alltid för att mina drömmar skulle verka intressanta.
Mina äldre bröder var förälskade i Jose och hennes syster.
Vi var fan bästisar från det att vi trodde att bebisar kom till av storken,
genom första kyssar och första mensen,
tills en av oss "gjorde det" för första gången.
Sedan uppstod en del missuppfattningar; hormoner förändrades,
intriger skapades, jag blev ett rövhål och vår latextighta vänskap avbröts.
People change, things go wrong,
Shit happens, life goes on.
Helt plötsligt går man från bästa vänner i universum
till "bekanta".
År försvinner ut i atmosfären.
Sedan blir man vänner igen,
bjuder henne till sin artonårsfest
och blir så jävla glad att hon faktiskt dök upp.
Idag träffades vi utanför tobaksaffären i byn och började prata.
Gick hem till mig och förtärde glass och drack kaffe
och bara pratade om allt men ändå ingenting.
Där satt vi, nästan vuxna och jag minns när vi var 11 år och pratade om framtiden,
och just idag när vi satt ute på min altan
så var vi mitt uppe i framtiden som vi pratat om för sju år sen.
Detta är det enda digitala foto jag har på Josefine. Det gör henne inte rättvisa men wtf 
Music of the week
Music of the week:
Still going strong on Ebba Grön och Michael Jackson,
dessutom spelas en hel del Oasis gamla skit och en gnutta The Doors.
Bara headliners i min spelare nu då. japp japp.
Hatmusik of the week:
Ayo Technology-låten suger fortfarande,
likaså Britney Spears och ALLT vad Lady Gaga är.
Men den låt som jag hatar mest och hårdast just nu
är den där "Barampa bampa bampa baba baba"-nivet, den som spelas odrägligt mycket
och är med i den där mobiltelefon-reklamen.
DEN ÄR SÅ DÅLIG OCH ÄCKLIG OCH V - Ä - R - D - E - L - Ö - S !!!!
så det var allt för idag hejdå
K / L
kärlek...
ordet är lätt
men svårt att hantera på rätt sätt
hat är
lätt att producera
och svårt att ignorera
vilket gör att hatet
används mera
random.
På tal om allt och inget, här är jag framför Notre Dame
under den där språkresan vi gjorde i nian. Det regnade.
Det står så mycket olika saker i detta inlägg så det är svårt att välja rubrik.
varit i Helsingborg med min faderkaka och sett Melody Club för fjärde gången.
Christoffer är den snyggaste fula människan jag vet,
hans bisarrt långa och smala ben är skitsnygga
och hans fruktansvärt fula frisyr är så nice. Vad detta nu har med musiken att göra.
Showen var bra iallafall. Jag missade Svenska Akademien,
lite synd för det var några år sen jag såg dom sist.
Igårkväll var lite annorlunda och väldigt roligt emellanåt.
Jag träffade en tjej som gav mitt ansikte handflatan när jag sa att jag var feminist.
Hade jag inte varit salongsberusad på världens näst godaste drink och allmänt uppåt,
så hade jag blivit väldigt upprörd, men nu tog jag det med ro.
En kvinna som på allvar föraktar feminister är antagligen självdestruktiv,
redneck, religiös eller obildad i vad feminismen verkligen innebär nuförtiden.
Dom sa att det finns fler som stöttar extremhögern (nazismen och så) än feminismen.
Det gör mig väldigt ledsen, besviken och generad över att jag tillhör detta idiotiska artsläkte.
Jag önskar att jag var en katt. Katter hade röstat på Lars Ohly om dom kunde. Det vet jag.
Men det är väldigt viktigt att accepter att vi har olika åsikter.
I debattens hetta kan man hata sin motståndare passionerat,
idiotförklara och bli aggressiv men efteråt måste man kunna erkänna sina egna brister
och prata om andra saker, opolitiska saker, som vädret och sex.
Förresten så hoppas jag ni tar allt jag skriver med en nypa örtsalt.
Givetvis är jag ingen hycklare, men jag hatar inte heller ALLA män HELA tiden,
även om det verkar så. Bara när jag är jävligt förbannad.
Vilket är rätt ofta.
Iallafall. Igår.
Q-bar är typ ett sånt ställe där dom frågar ut folk i jakt efter brottslingen i en Beck-film,
med allt från 18åriga fjortisar till 45-åriga MC-knuttar,
och rednecks i jeansväst med sydstatsflagga på
och schysta lirare med grym stil, vett och snygga tatueringar, det vill säga Johanna Dahlén.
Vilket i sin tur är helt fantastiskt för visst är det underbart att alla är olika?
Och Q-bar är stället i stan som spelar bäst musik. Utan tvekan.
nah nu ska jag sluta tjata om mitt tråkiga och Stureplan-intoleranta liv.
ttyl bitchor.
Tack.
Jag vet inte exakt vem du är, jag vet ett par Sagor som kan vara du.
Sagan om den fula ankungen är min favorit.
Försök till skämt eller nåt sånt. Har du säkert aldrig hört innan,
precis som att jag aldrig har hört någon rimma Melissa med pissa.
Men ja. Tack Saga.
Ett silversmycke för min feministiska ådra, eller snarare mitt feministiska hjärta.
och en tunn halskedja till.
Jag vill ha en t-shirt med tecknet för kvinna, ett linne och linser.
En ballong, en zeppelinare och en hel skyskrapa med en sån enorm reklamskärm.
För jag vill skylta med hur jävla stolt jag är att vara tjej.
Och det faktum att vi på nästan alla sätt är bättre än män är ju givet,
(utan män hade det inte funnits våld och krig)
men att vi ändå blir så jävla mycket sämre behandlade,
det gör mig så förbannad att det åskar i Eslöv när jag slår mot tangentbordet.
Så nu har jag ett litet halsband som matchar min tatuering.
Ikväll är det Fredagkväll.
Veckorna går fort. Snart börjar skolan
och jag ska stå öga mot öga med läraren jag gnisslat tänder för hela sommaren.
Jag åt sushi idag igen och jag hade korta shorts fast det var för kallt
och den 4 Augusti ska jag klippa mig och färga håret.
Mamma säger att jag ska låta det vara långt,
men mitt hår blir aldrig långt.
Det har slutat växa precis som jag gjorde i mellanstadiet. Jag är 1.63 cm.
Jag önskar att håren på mina ben kunde sluta växa.
Jag är en jävla apa, fast ja, ni vet ju vad dom säger.
Hellre tio apors hår på benen än en mansgris i sängen.
8c hette vi, 8cp brukade vi säga. Då blev en tjej sur för hennes syskon var cp.
Detta foto tog jag när jag var på väg till skolan i åttan.
Oh man, jag saknar åttan.
Jag njöt av att skapa debatter som slutade med att fem überpubertala sportkillar
stod och skrek att alla tjejer borde jobba som porrstjärnor,
medan jag stod med gråten i halsen och vrålade att dom äcklade mig
och att jag hatade alla män och att dom var våldsamma svin,
medan en förtvivlad svenskalärarinna sade att lektionen var slut.
Jag älskade att vara hatat av personerna som jag hatade.
Vilket var i princip alla i min klass utom fyra.
Här kommer därför några foton från när jag gick i åttan, den jobbiga tiden i mitt liv.
Inte riktigt lika jobbig som sexan. Det var sjukt jobbigt.
Dock var dessa tider givande, till skillnad ifrån de hopplösa timmarna i gymnasiet.
Varför är det så få som läser min blogg?
Tillräckligt rik, eller tillräckligt billig attentionhoor?
Är jag för tråkig, för banal
för tjock eller smal
är mina texter för långa,
mina bilder för många
har jag för många stycken
eller svär jag för mycket
är jag kanske för stel
är dett ala minna stavvfel
är jag för snuskig eller pryd,
har jag kass attityd?
vad är problemet?
säg ni, för jag vet inte.
JAG ÄLSKAR EBBA GRÖN
och jag, jag hatar Maud Olofsson och Reinfeldt
och vi, vi ska BEVÄPNA OSS
ja vi, vi ska BEVÄPNA OSS.
Jag shoppade i Kristianstad igår.
För 500 spänn fick jag en klänning, en hoodie, ett linne,
ett par öronhängen och en Pink Floyd-plansch samt lunch på Subway.
I love sales.
På Skivlagret fick jag syn på en Ebba Grön-samling och blev plötsligt alldeles skakig i benen,
det kändes som att dom samlade energi för att springa hem och sätta på Ebba Grön
på högsta volym och glömma vad som är okej och vad som är totalt förbjudet.
Då jag skulle jobba i Åhus samma kväll blev detta tyvärr omöjligt,
men idag...
Idag letade jag fram min gamla skiva som gick på repeat i min spelare under två års tid
när jag var sådär typ 14-15 år och hade hängslor när INGEN annan i kommunen hade det,
nitarskärp och för stora, helsvarta t-shirts. Ebba Grön 1978 - 1982 heter den,
och får mig att minnas allt jag står för med sån passion
att jag slår huvudet i väggen när jag dansar hysteriskt till låten Beväpna Er.
Njuter av smärtan. Känner på bulan ovanför örat och sätter på Häng Gud.
, vilket leder mig till avslutet på detta blogginlägg.
"Gud e egoist
Gud javisst
Med präster o påvar har han lurat miljoner
Med bibeln har han skapat traditioner
Har han några känslor för nån
O förresten är det en han eller hon?
HÄNG GUD"
JAG ÄLSKAR EBBA GRÖN
har alltid gjort.
Lite till Hultsfred såhär en vecka efter att jag kom hem.
Aah. The Killers Jag är egentligen inget stort The Killers fan, de är lite för glampoppiga för mig.
Deras spelning var pampig för de körde på allt; guldregn, konfetti, bra mellansnack,
bra spelschema och jävligt pampig början och avslutning.
Jag och Lollo stod ovanpå ett bord på ölserveringen långt ifrån scenen,
och hade minst sagt perfekt utsikt. Fotot suger dock.
Äntligen en halvtimmes sol. Frukost = makrill i tomatsås.
Lollo blåser bubblor, as you can see.
Sanning eller konserkvens?
Se mig djupt in i ögnonen... ögonen.... hick
Lars Winnerbäck. Jag älskar hans musik. Har alltid gjort.
Hans texter har jag citerat och hans känslor har jag kännt,
det finns ingen låtskrivare i hans klass. Han är i en division för sig,
MEN fy fan vad trist han var live. Dryg. Fattar inte folk som faktiskt följer hans turnéer.
Jag såg honom två gånger på Hultsfred och det var lika stor besvikelse båda gångerna.
buu.
Som ni ser var jag längst fram under Mando Diao och skrek mig hes av åtrå och adrenalin.
och här är beviset på att jag inte zoomade.
so long bitches. ttyn. lol.
Män blir mer attraktiva och kvinnor förlorar jobbet.
Män blir ofta snyggare med åren.
Okej, de allra flesta lyckas producera en stor, ful ölmage lite efter 30,
men de andra.
Dessa välklädda, fräscha 45-åringar med lite silverstänk i håret, skäggstubb
och världsvan blick med rynkor i ögonvrån. Så charmigt. Manligt. Sexigt tycker vissa.
Jag är bara 18 år så för mig dröjer det nog innan jag börjar fantisera om dessa gubbar,
men det är ett välkännt begrepp, att män ofta blir mer attraktriva i medelåldern.
Brad Pitt, George Clooney, Johnny Depp, Viggo Mortensen och Benicio Del Toro
är alla skitsnygga, eftertraktade och kända män med 45 - 55 år på nacken.
För kvinnor är det annorlunda.
För att en kvinna ska anses vara snygg när hon är 55 så ska hon se ut som 35.
Det finns ingen charm i en åldrande kvinna, inte i media. Rynkorna ska bort, bort, bort
och de små grå i luggen ska färgas över.
Fast i de allra flesta fall får en kvinna inga fler jobb efter att hon fyllt 30.
Inte om hon visar sig i media. Kvinnliga fotomodeller pensioneras vid 25.
Det tycker jag är dåligt.
Ansiktslyft är en lögn om ens ålder, och en sanning om ens fåfänga.
Och att vara så fåfäng i medelåldern är ett tecken på att man inte lärt sig mycket i livet,
om vad som är viktigt eller inte, för utsidan är fan inte viktig.
Egentligen.
Det är inte kvinnornas fel att de är utsatta. Det är medias. Allt är medias fel.
Världens sämsta branch. Grunden till all misär. Jag hatar media.
Ytterligare fler foton från Hultsfred.
med huvudmål Tyskland. Idag har jag jobbat hela dagen.
och här kommer fler foton från Hultsfredsfestivalen.
Jag ska snart börja skriva saker igen, så ni slipper glo på alla trevliga foton.
Jag och Lollo på serveringen under Kings of Leon. Bra utsikt och en kall cider.
Kings of Leon var bra, men inte mer än så.
Hela denna jävla dag regnade sönder. Jag dränkte mina sorger i sprit, hets-åt
och somnade i mitt eget knä innan klockan sex.
Här ser vi alla ut att ha rymt från en klinik.
The weather of Hultsfred abused my heart.
Jävla äckelregn.
Men vi hade rätt trevligt ändå...
more or less
Ytterligare tre foton från Hultsfredsfestivalen.
Jag, Camper och Charlie på gräsplätten
innan den mystiskt transformerades till en mörkbrun sörja.
Dropkick Murpheys var fartfyllda och vi var fyllda utav polsk vodka,
som vi låtsades var Irländsk Whiskey under konserten.
Och vi dansade så som vi trodde att irländare dansar.
Franz Ferdinand var awesome och jag blev awesomeiserad av att se dom.
Cirka trettio gånger bättre än Kings of Leon enligt mig.
Imorgon ska Mamma, Willy, jag och Max till Germancountry.
Det ska bli trevligt.
Tre foton från Hultsfredsfestivalen 2009.
Det kommer fler en annan gång. Det är ett löfte.
Vår granne och hjälte Hovve. En riktigt skön lirare.
Önskar jag mindes hans efternamn så jag kunde söka upp honom på facebook.
Jag och mina tjejer dansar i öltältet vid träsket.
Vi är som tjejerna i Sex and the City fast yngre och roligare.
Frukost vid campet den första morgon.
nu ska Timmy sitta här.
hörs sen
so long
Det är dags att nämna min bror lite.
Jag bjöd honom med en biljett jag fick i födelsedagspresent.
Det var nog första gången i hans 14åriga liv som vi gjorde något tillsammans.
Timmy heter han och är väldigt lik Alexander Ruback, alltså väldigt olik mig.
Och han är cool. När han var 10 år skrev han en låt som kunde ha varit till mig.
Jag minns de första raderna. Det är nåt jag aldrig glömmer.
"Många människor tror på Gud
Många människor men inte du
Många människor tycker du är knäpp
men jag tycker att du är helt perfekt."
Vi har foton av Timmy när han är två och rockar som fan med en leksaksgitarr.
Fram tills nu har vi foton av när han spelar gitarr.
Just NU när jag skriver detta så sitter han i vardagsrummet och spelar elgitarr.
Han är grym, min bror.
Vi har samma mamma men det är egentligen otroligt,
för vi är inte ens lika nog att vara nästkusiner.
Och trots att han stod naken framför TVn och räckte ut tungan åt mig,
när jag var tio och försökte kolla på Eva & Adam,
och trots att han inte kan knäcka min rygg
utan att jag måste klia honom på ryggen i retur
så diggar jag honom som fan.
(P.s . Någonting om Benjamin Ballentin,
så att han blir nästan lika känd som jag. )
En ganska lång men jävligt ärlig summering av Hultsfredsfestivalen 2009.
Vi campade i "Träsket", ett fuktigt, sunkigt, stinkande jävla träsk.
Eftersom det regnade konstant så stod leran en upp till knäna
och stanken av lerblandingen som bestod utav jord, vatten, öl, piss och sopor
gjorde att cigarettröken i luften fungerade som wunderbaum.
Det positiva med att campa i ett äckligt jävla träsk var att vi fick behålla våra saker,
även stolarna. Det enda jag förlorade var ett plastglas och lite utav min värdighet
när jag somnade i mitt eget knä under ösregn
och i en limegrön regnponcho efter en halvliter grogg.
Det andra positiva med träsket var att det var nära till banden.
Jag såg alla band jag ville se och några till.
Slagsmålsklubben var sjukast.
Thåström var underbarast.
Franz Ferdinand var bäst. <3 <3 <3
The Killers var häftigast.
Kings of Leon var bra.
Lars Winnerbäck var "inte bra men helt okej".
The Sounds var grymma. Dropkick Murpheys var roliga som fan.
Jag stod allra längst fram under Mando Diao efter att tjejen framför mig höll på att kvävas,
dom var givetvis bra men jag är trött på deras jävla rutinspelningar.
Gustaf och Björn och dock Sveriges snyggaste kända män.
Jag måste skriva mer om Slagsmålsklubben och Thåström för det var så extremt.
Jag såg båda dessa inom loppet av 200 minuter, sista kvällen.
Slagsmålsklubbens musik var givetvis klockren, fartfylld
och även dom i publiken som inte hade gummistövlar dansade runt i den halvmeter djupa leran.
Men musiken var inte det bästa. Det bästa var showen som pågick framför syntharna.
Sex stycken långa, bisarrt spinkiga män stod längst fram på scen i gympakläder á la 80-talet
och körde klassiska gymnastikmoves. Det var så konstigt men samtidigt klockrent.
Det hela utvecklades och de svängde med stora kvistar björkris, sedan en badboll
och helt plötsligt stod någon och köttade med ett jävla dockhus över huvudet.
Basen dunkade, melodierna var medryckande, ljussättningen klockren
och helt plötsligt släppte dom upp tre heliumballonger med skaldjur fastknutna,
upp i luften och ut i rymden. Skaldjur upp i rymden. Och sedan sextio kronor. Ja varför inte?
Dansen spårade ur mer och mer, de snurrade runt med varande, lufte och gjorde kullerbyttor
och när man just börjat tänka "Vad fan går dom på egentligen?",
så bröjade Malmö Beach Afterparty att spelas och dansarna kom fram nakna.
Alltså spritt språngande näck med snoppar och rumpor blottade,
och rörde sig vildare än någonsin. Piruetter. Sprattelgubbar och Upphopp.
HELT JÄVLA NAKNA.
Och jag älskade det. Tack Slagsmålsklubben på Hultsfred 2009,
för den mest sjuka och oförutsägbara spelningen i mitt liv.
Sedan var det Thåström som spelade direkt efter.
Hans rörelser, rösten och ljuset fick mig att rysa. Texterna fick mig att gråta.
Den sylvassa musiken som långsamt penetrerade mina sinnen
fick mig att gå ner på knä och kräkas av smärta och välbehag.
När jag ändå var på knä passade jag på att be till Thåström. Guden.
Så jävla intimt. Jag blev frälst. Det gjorde ont i hjärtat.
Jag har ytterligare tusen anekdoter ifrån Hultsfred 2009.
Hör av dig så berättar jag om när jag blev antastad av en äcklig pissande kille,
när Jenny bongade 5 öl i rad i ösregnet och sedan dansade barfota i leran,
eller när våra tält-grannar improviserade fram en låt till oss.
Tack Nathalie, Camper, Jenny och Lollo. Mina fyra klasskamrater och sällskap.
Vi delade paraply, sprit och upplevelser under sex dagar.
Ingen läste antagligen allt detta men om du gjorde det, kommentera gärna
eller ät skit och dö.
Hemma från Hultsfredsjävlafestivalen.
att ni kommer att känna som att ni var där.
men först ska jag skita på en riktig jävla toalett.
puss
Hultsfred.
för imorgon åker jag till Hultsfredsfestivalen.
Band jag MÅSTE se:
The Killers
Franz Ferdinand
Dropkick Murphys
Mando Diao
Peter Björn & John
The Sounds
Thåström
Slagsmålsklubben
Lars Winnerbäck
Och av dessa kommer jag antagligen missa:
Dropkick Murphys
Peter Björn & John
Thåström
önska mig en fet festivalvistelse,
eller skit i det, för det kommer ni ändå att göra.
Typiskt människor att glömma var dom varit när dom blivit nånting mer.
"Jävla negermusik"
Bandet spelade That's All Right Mama med Elvis Presley.
"Det svänger ju!" sade jag och mätte upp whiskeyn.
"Jävla negermusik" muttrade mannen, som jag tror var 40talist.
Jag sökte efter ett unst av leende, en antydan till att han skämtade,
men han såg ut som en arg gammal get.
Jag sänkte ögonbrynen medan jag öste på grädde på kaffedrinken.
Det var en liten konstig men sann anekdot ifrån igår.
Nu ska jag upp och packa inför min Hultsfredsresa.
Gårdagen i lång korthet.
VAKNA
DUSCHA
RAKA
HONEY
BABY
SUNNY
OMELETT
SUSHI
SVETT
SOLEN
MUSIKEN
POOLEN
MOLN
KÄRLEK
INGET RIMMAR PÅ MOLN
He he....he. Det var min förmiddag.
Sedan åkte jag till Åhus och jobbade som servitris på en restaurang,
det var det stressigaste jag gjort i hela mitt liv,
för jag hade 8 bord att serva samtidigt.
Jag spillde vin och snubblade,
men jag fick många hundralappar och tjugor i dricks.
Klockan elva ställde jag mig i luckan och började sälja alkoholhaltiga drycker.
Klockan ett fick jag sluta, hela kroppen värkte efter åtta timmars slit
och jag hade inte ätit sedan frukost.
En kollega ville att jag skulle följa med till handelsbaren.
Svettig, trött och öm med gammalt, smuligt smink tänkte jag
Fan jag lever bara en gång,
och resten av historien består av trevliga, berusade minnen.
TVÅ DAGAR KVAR TILL HULTSFRED 09
Bieffekter av jävla bra musik.
Microsmå ljudvågor
som tar form av tusentans dansande Michael Jackson
skjuts ut ur mina högtalare
glider in i mina trumhinnor
och exploderar i det centrala hjärnsystemet.
Axlarna rycker, adrenalinet får mig att må bra.
Jag blir upphetsad, varm och kall på samma gång
och hjärtat. Vad det dunkar, lungorna hänger inte med.
All I wanna say is that they don't really care about us
sjunger han.
Jag tänker på mina två orättvisa lärare.
Jag tänker på avlägsna släktingar.
Myndigheter. Poliser. Regeringen.
Syokonsulenterna. Kuratorerna på skolorna.
Sedan smekar jag musiken.
Det svider när den penetrerar mina muskler.
Jag vill ta musiken, äta den, tugga den, smaka den,
men det enda som finns kvar efter att ljudet träffat mig är alla känslor.
Fan.
Michael Jackson.
Nu sitter jag här och gråter för dig,
trots att det enda jag vill är att dansa och sjunga med.
Sushi på Flyktinggatan
Idag har jag ätit fjorton sushibitar.
Jag älskar sushi.
Folk som inte äter sushi med motiveringen "Det är rå fisk",
förstår jag mig inte på.
Rå fisk är rätt mycket fräschare än en torterad, anabolaproppad kycklingbaby. 
Det här är gatan där jag bor. Flyktinggatan heter den sedan efter andra världskriget.
Här har vi ett sjukhem och två småbarnsfamiljer. Några pensionärpar.
Vår granne har en massa schysta gamla bilar.
Vi har ett gigantiskt äppelträd.
Den här gatan går jag upp och ned för 350 dagar om året.
Jag är seriös med ett ryck i mungipan, när jag säger att Alla män är svin.
Väldigt många män är våldsamma svin
som visar sin äckliga pung så fort dom får tillfälle.
Försöker övertala det kvinnliga butiksbiträdet att ta emot ett ogiltigt kvitto.
Hade det varit en medelålders, ölmagehavande man som stod i kassan,
då hade respekten och förståendet flödat.
Jag hatar när tjejer objektifierar sig själva efter som det för väntas av dom.
Men jag förstår dom verkligen.
Jag hatar mig själv eftersom även jag lever efter min överlevnadsinstinkt;
att göra allt för att bli respekterad och framgångsrik i sociala kretser.
Är jag inte snygg så är jag inte ett värdefullt umgänge eller ens värd att fråga om vägen.
Vad har jag för val?
Det är fan inte mitt fel.
Det är alla vidrigahårigapungvisandesvettigalönnfetahögljudda mäns fel,
som grundar den där tidningen.
Det är lite omslagsflickans fel också, men framför allt alla äckel som köper tidningen.
Och det är inte kvinnor som gör det.
(ps. alla män är inte svin. En del är skunkar, rävar eller gamar.)
(ps2. jag är medveten om att jag generaliserar radikalt)
quo
Och finns det något annat ord för synonym?
Hanna och jag i Åhus sommaren 06.
det var skitbra.
Plocka inte fram dina gamla skivor.
Jag menar, riktigt gamla. Jag snackar Emilia "Big big girl".
Jag snackar Hits for Kids 2 och Eva & Adams vinterparty.
Hansonbrothers. Markoolio. Atomic Kitten. A-teens.
Låt dom samla damm. Låt dom falla in i glömska om du vill ha din heder i behåll.
Annars går det bra att göra helikoptern framför spegeln till "Yeah yeah wow wow",
eller strippa hejdlöst till "Daddy Dj".
Häll ett glas apelsinjuice i håret för total extas.
Visit in Auhus
sade mormor, och tog en klunk ur sitt mörkröda vin.
"Utan hälsa har vi ingenting."
Jag är i Åhus och jobbar kvällar med att servera restauranggäster.
Ingen verkar dock vilja äta À la Carte inomhus när det är 27 grader ute,
för jag har bara haft en gäst på två kvällar nu.
Det blir mest att plocka disk och vara trevlig.
Ibland är man värd lättförtjänta pengar.
